Lawless

Om det i början av en film står att den är "based on a true story" brukar jag dra öronen åt mig. När Hollywood ska berätta Sanningen brukar det bli ganska tillrättalagt för vald genre. Vissa händelser kanske stämmer med verkligheten, men annars är det inte så mycket bevänt med det.

I morgon har John Hillcoats Lawless premiär på svenska biografer, och den sägs vara "based on a true story". Filmen bygger på Matt Bondurants bok The wettest county in the world, som är baserad på berättelser Bondurant har fått höra om sin farfar och hans bröder på trettiotalet. Vi befinner oss alltså minst fyra steg från vad som egentligen hände. Hillcoats tolkning av Nick Caves manus baserat på Bondurants bok med historier han fått berättat för sig i andra eller tredje hand. Det här behöver ju inte vara något problem, en film kan ju vara riktigt bra även om den inte har så mycket med sanningen att göra.

I Lawless får vi möte de tre bröderna Bondurant (Shia LaBeouf, Tom Hardy och Jason Clarke) som livnär sig på att bränna hemma och sälja under spritförbudet i sydstaterna. Yngste brodern Jack (LaBeouf) vill nå lite längre och börjar göra affärer med gangstern Floyd Banner (Gary Oldman), efterlyst i tre stater för mord. Staten vill ta i med hårdhandskarna med spritproblemet och skickar ner agenten Charlie Rakes (Guy Pearce) för att ta hand om det hela. Det är alltså upplagt för strider.

Ett av de stora problemen med Lawless är jag inte för fem öre bryr mig om handlingen. Det är absolut inget nytt som berättas här - man känner igen varenda vändning i historien. Vore det inte för skådespelarna skulle jag inte sitta kvar i fåtöljen. Bäst är förvånansvärt Tom Hardy. Det är visserligen inte förvånande att han är bra, men han är så nedtonad i sitt spel att det nästan känns som att han befinner sig i koma. Ändå går det inte att sluta titta på honom.

På andra sidan spektrat befinner sig då Guy Pearce. Han spelar över så det nästan skvätter ut ur duken. Hela hans roll är dessutom en stor vandrande kliché. Han är så ond, så ond - inga förmildrande drag där inte. Fjollig, narcissistisk, egenkär och sadist. En roll som både är uselt skriven och uselt spelad.

Skulle man göra Bechdaletestet, ni vet det där testet för att se hur jämlik filmen är - innehåller den fler än två namngivna kvinnor, talar de med varandra och talar de om något annat än männen - skulle Lawless misslyckas grovt. Filmen har bara två kvinnoroller, bokstavligt talat horan och madonnan. Mia Wasikowska spelar prästdottern Bertha som Jack är kär i, och Jessica Chastain är den före detta strippan Maggie från Chicago. Inte nog med att de aldrig talar med varandra, de befinner sig inte ens i samma rum förrän i slutscenen och då säger de inget.

Lawless är två timmar jag aldrig kommer att få tillbaks. Mer än en gnurgla kan det inte bli, och den är det Tom Hardy och fotografen Benoît Delhomme som har gjort sig förtjänta av.