From Sammy with love

Foto: Carl Thorborg

Karl Dyall och Rennie Mirro är båda två gudabenådade dansare och det finns en fantastisk kemi dem emellan. Singin' in the rain var en enorm upplevelse att se med dem. Hur stor är då sannolikheten att jag tänker avstå från att se dem när de har gjort en egen föreställning om Sammy Davis jr?

Jonna Nordenskiöld har skrivit manus och regisserar de båda musikalartisterna i berättelsen om Sammy Davis jr:s liv från födseln fram till skilsmässan från May Britt Wilkens. Dyall och Mirro spelar alla rollerna och växlar blixtsnabbt mellan vem som spelar Sammy för tillfället, markerat med ett plommonstop. Personerna markeras också med fotografier som flyttas runt över den öppna scenen. Bilder och svarta stålburar är allt som finns. Burarna manipuleras och flyttas runt allt efter behov.

Det är en sorglig historia om rasism som berättas, Sammy får kämpa hela livet mot omgivningens fördomar, något som inte precis blir lättare när han gifter sig med blonda May Britt. Insprängt i historien berättar även Mirro och Dyall sina historier. Det är tragiskt att tänka sig att så lång tid har gått mellan Sammys ungdom i USA och Mirros och Dyalls ungdom i Sverige, och ändå hade så lite ändrats.

Det enda jag inte riktigt förstår är valet att sluta föreställningen där man gör. Sammys liv och karriär är inte slut där, det finns mer att berätta. Varför får vi inte se det? Trots allt, föreställningen är rolig, gripande och vi får suveräna sång- och dansnummer av två av våra främsta musikalartister just nu. From Sammy with love går året ut, och jag kommer nog att försöka gå och se den åtminstone nån gång till. Det är den värd!