söndag 11 december 2011

Idiotdemonstranter

Det var onekligen en ovanlig dag idag. Vi var tvungna att hålla slottet stängt för besökare. Jag behöver väl inte tala om att det var demonstrationer i stan idag, alla som har varit i närheten av nyheterna har läst, sett eller hört det. Men det påverkade oss på så sätt att polisen trodde sig behöva spärra av runt slottet, och då togs beslutet att inte ha öppet, mer än i slottsboden som är lättutrymd om något skulle hända. Vi andra fick då stå och informera besökarna om vad som pågick. Turligt nog var det ingen som blev missnöjd, folk visade väldigt stor förståelse för vårt beslut. Flera köpte biljetter för att komma tillbaks i morgon.

Däremot har jag ingen som helst sympati med vare sig demonstranter eller motdemonstranter. Faktum är att hur idiotiska nynazisterna är så var det inte de som var vår största fiende. De höll sig lugna, de vill ju bli martyrer gubevars och visa att de är de goda. Nej, det var motdemonstranterna som var stökiga och emellanåt rent farliga. Det var de som slängde knallskott och lysgranater, flaskor och tillhyggen. Det var de som störde ordningen och som polisen fick släpa bort. Jag är mycket medveten om att inte alla betedde sig så, men tillräckligt många.

Jag blev utskickad på ett ärende ner mot tunnelbanan och när jag kommer gående i en av tvärgränderna ser jag hur folk kommer springande i panik. Motdemonstrantjävlarna har då satt igång att slänga lysgranater till synes utan större kontroll. Tror de verkligen att de får några sympatier på det sättet?

Bästa sättet att bli av med de futtiga nazistdemonstranterna är att ignorera dem. Det var så Karl XII-demonstrationerna försvann, det var så Salem blev av med problemet. Man gav dem inte den där vampyrnäringen som rasister och nazister lever av, att de får göra sig själva till martyrer. Låt dem marschera genom stan med sin fåniga kista. Strunta i dem, så kommer de att försvinna.

Det var skönt när vi väl hade stängt, och smällarna tystnat att vi samlades och drack glögg och åt pepparkakor innan det var dags att vandra hemåt - en skön avslutning på en kaotisk dag. Och hur vackert var inte Stadshuset där det låg i mörkret med alla ljusen runtomkring!

2 kommentarer:

Sofia sa...

Lyx att vandra hem från jobbet;-)

Marita sa...

Det kan jag med, säkert du med, beror bara på när man vill vara hemma :)