Man får ju lite idéer när man har semester och tid. I mitt huvud dök tanken upp att jag ska kolla igenom de filmer som blivit nominerade till oscar för bästa animerade kortfilm. De två senaste åren skrev jag om i realtid så att säga, men det har ju kommit filmer redan tidigare. Så jag börjar med år 2008.
I met the walrus av Josh Raskin. 1969 lyckades den då 14-årige Jerry Levitan luska reda på att John Lennon befann sig på King Edward Hotel i Toronto. Han lyckades ta sig in till idolen och övertalade honom att ställa upp på en bandad intervju. Det är denna halvtimmeslånga intervju som Raskin och Levitan har klippt ner till fem minuter och gjort en animerad film av.
Filmen är så som jag kan föreställa mig att Lennons tankar såg ut. Det är ett ständigt flöde av bilder och ord som inte alltid rör sig som man har tänkt sig, och mitt i detta flöde av intryck står den stele Levitan. Det är väl ingen slump att han framställs som en docka som bara kan röra på munnen. Snyggt och roligt!
Madame Tutli-Putli av Chris Lavis och Maciek Szczerbowski. Ännu en kanadensare (fast är det inte så att kanadensarna är duktiga vad det gäller animerade konstnärliga filmer - jag tycker att hela min barndom var full av just kanadensiska kortfilmer). Här går vi från tecknat till dockfilm. Den något neurotiska madame Tutli-Putli, nedtyngd av hela sitt bagage, ger sig ut på tågresa som blir en mardröm för henne, inte bara på grund av de vulgära medresenärerna.
Hmnjae, är väl mitt intryck. Animationen, först, är fantastiskt väl utförd. Madame Tutli-Putlis ögon är värda en oscar bara de. Och bara de, om jag ska vara elak. Jag var inte så förtjust i handlingen, lite för dunkel för min smak. Men hantverksmässigt väldigt välgjord.
Moya Lyubov av Aleksandr Petrov. Petrov är ingen främling i oscarssammanhang. Han har gjort fem filmer och blivit nominerad för fyra av dem. En av dem, Den gamle och havet, gick dessutom och vann statyetten år 2000.
Moya lyubov, min kärlek, utspelar sig i tsardömets 1800-tal. Den sextonårige Anton är kär i två flickor, pigan Pasha och den idoliserade grannen Serafima. Petrov arbetar i en väldigt ovanlig metod. Bilderna är målade på glasskivor med långsamt torkande oljefärg. Mellan varje ruta ändrar han med fingrarna bilden lite grann innan han tar nästa bild. Det är det som ger filmerna den här speciella karaktären.
Kan en film kännas mer rysk än så här? Jag menar inte bara för att den utspelas på ryska landsbygden, hela stämningen, inklusive animeringen, känns så väldigt rysk. Melankolisk och glad på samma gång. Fascinerande film att se, onekligen!
Même les pigeons vont au paradis av Samuel Tourneux. En tredje animeringsmetod - datoranimering. En präst rusar vägen fram i sin lilla bil för att komma fram till en gammal ensling som är på väg att ramla av pinn (bokstavligen). Med lite övertalning lyckas prästen få den gamle snåljåpen att köpa en rymdkapsel som ska garantera att han ska kunna ta sig till himlen. Då knackar det på dörren...
Även duvor kommer till himmelen är helt klart den roligaste av de nominerade filmerna. Här är det slapstick och roliga gubbar på hög nivå. Och jag älskar ju den sortens animerad film.
Och segraren är... Peter and the wolf av Suzie Templeton. Årets segrare tillhör dockanimeringskategorin. Historien är Prokofjevs gamla Peter och vargen. Här utspelas den i modern tid, men sagan är sig lik. Peter som trotsar morfar och går utanför gården tillsammans med gåsen och katten. Och så kommer vargen.
Välanimerat, helt klart. Favoriten är nog den feta katten som är en riktig fegis när faran lurar. Personligen så ser jag inte den här som årets segrare. Jag föredrar nog slapsticken i det franska bidraget. Men vill man ha lite nedtonad film, som även passar för barn, så är det är en klar vinnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar