Idag 1988 gick Beetlejuice upp på amerikanska biografer (nåja, den officiella premiären var egentligen igår, men det väljer jag att strunta i). Sverigepremiären var i augusti samma år. Själv såg jag en förhandsvisning på Rigoletto - eller om det var Sergel - och jag föll direkt för filmen. Det har varit en favorit sedan dess.
Jag hade inte hört talas om Tim Burton vid det laget. Beetlejuice var hans andra långfilm, och den första - Pee Wees stora äventyr - hade ännu inte kommit till Sverige. Burtons estetik talade direkt till mig och jag var fast! Beetlejuice presenterade mig även för Alec Baldwin, Catherine O'Hara och Winona Ryder, ytterligare tre som jag följt med glädje genom åren. Nåja, Winona har väl inte gjort så mycket spännande på sistone. Det senaste jag såg med henne var Black Swan och där var hon ganska plågsam att se. De två kvarvarande huvudrollsinnehavarna - Michael Keaton och Geena Davis - var de enda som jag kände till.
Humorn, estetiken och skräckhumorn var precis vad jag ville ha då, och som jag fortfarande njuter av, så jag lyfter påsksnapsen och säger grattis på födelsedagen till en riktigt fräsch tjugofemåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar