Collegevännerna Ben och Andrew återser varandra efter tio år. Deras liv har tagit skilda vägar – Ben har gift sig och försöker skaffa barn medan Andrew har rest jorden runt och levt livets glada dagar. Andrew lär känna några konstnärstyper och får höra talas om festivalen Humpfest, där folk visar upp sina konstnärliga porrfilmer. Andrew bestämmer sig för att ställa upp med den ultimata porrfilmen – och vad kan väl vara mer konstnärligt än två heterokompisar som sätter på varandra?
Mumblecore är en subgenre som man inte behöver vara ledsen för att man inte har hört talas om. Lågbudgetfilmer med ickeprofessionella skådespelare som improviserar fram replikerna. Filmerna brukar handla om – framför allt – män i tjugoårsåldern som söker sin plats här i livet. Den första mumblecorefilmen var Funny Ha Ha, som kom 2002. Lynn Sheltons Humpday kan väl anses vara en vidareutveckling av mumblecoregenren. Här handlar det inte om vilsna tjugoåringar, utan folk i trettioårsåldern som har etablerade förhållanden, men själva grunden finns fortfarande kvar, lågbudget, naturalistisk improviserad dialog och så vidare.
Att dialogen är improviserad är smärtsamt tydligt, det finns knappt ett replikskifte som känns naturligt, paradoxalt nog. Allt känns smärtsamt självmedvetet – hur ska jag få nästa replik att låta som att det här är improviserat. Maken till pladdrig film där så lite blir sagt har jag inte varit med om på länge. Det mumlas, pratas i mun på varann, ändras samtalsämne stup i kvarten, allt i naturalismens namn. Det hjälper inte att skådespelarinsatserna är av blandad kvalitet. Bäst klarar sig Mark Duplass, en av pionjärerna inom mumblecore, som gör rollen som Ben. Han har efter den här filmen gått vidare till större produktioner och har bland annat en stor roll i Zero dark thirty.
Lynn Shelton har en historia som räcker till en kortfilm på en kvart, tjugo minuter, här utdragen till en och en halv timme. Nån enstaka scen lyfter, men på det stora hela är det mest trist att se de här två killarna sitta och prata om ifall de ska eller inte ska sätta på varann. För att vara en komedi har den förvånansvärt få roliga scener. Nej, mer än två gnurglor kan jag inte ge Humpday!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar