Årets sista julmat

Jag var på tabberas hos Fritz igår - sista julmaten åts upp. Lika god som den första, skulle jag vilja säga. Men placeringskorten! Bara bäst! Vi fick alla leta reda på bokmärkesängeln med vårt ansikte på. Hysteriskt roligt! Och att jag passade så bra i lockig page!

Misslyckade mintkyssar

Hela december har jag tänkt att jag ska göra mintkyssar. Jag menar, hur svårt kan det vara? Jag har ett recept och jag har en karamelltermometer. Nu har det inte blivit av, av olika skäl, men idag äntligen tog jag tag i det hela - mätte upp socker och vatten och ättika och pepparmyntsolja och kokade som det stod i receptet. Allt flöt på perfekt, gjorde till och med kulprovet för att dubbelkolla att termometern gick rätt. Och helt plötsligt står jag där med en vit sockrig klump i kastrullen som inte går att göra nånting alls med. Jag blir så irriterad när jag inte kan göra gottisar när jag väl vill göra dem!

Mördande god drink?

Vi känner ju alla till "Dräparen", drinken som uppkallades efter innehållet i Christer Petterssons spritpåse efter frigivningen - vodka och Bailey's. Nu har drinken tydligen färdats över Atlanten, men i staterna har den fått det lite mindre provocerande namnet "Holiday martini".

Turner, Monet, Twombly - och lite fotografier

Efter allt julfirande kände jag att det var dags för lite kultur och med tanke på att Moderna museets utställning om Turner, Monet och Twombly bara går i ett par veckor till var det ju en utmärkt anledning att pallra sig iväg dit.

 
Nu kan det ju verka lite underligt att man gör en utställning med konst av tre konstnärer från tre skilda generationer - Turner dog när Monet föddes och Monet dog när Twombly föddes - men med deras tavlor placerade bredvid varandra tematiskt blev det hela väldigt gripbart och fascinerande att se hur deras skilda stilar så väl passade ihop med varandra. Alla tre konstnärerna representeras av verk från sent i livet när de börjar frigöra sig från tidigare krav. Det var särskilt roligt att se Turner och Monet, Twombly hade jag i ärlighetens namn inte hört talas om innan den här utställningen öppnade, men det var roligt att se hans verk också, särskilt i förhållande till de tidigare mästarna. Dessutom var det kul att se ett par tavlor från teveserien Storstädning på slottet i verkligheten. Tavlorna målades på och för Petworth House i West Sussex och hade stor roll i serien. Kul att få se dem på riktigt också.

För en gångs skull när jag var på Moderna så tänkte jag att jag skulle kolla in basutställningen också, det var ett tag sen sist. Nu visade det sig att basutställningen fram till i februari inte finns! Istället har man en stor utställning med fotohistoria - allt från de allra tidigaste dagerrotyperna till de senaste fotograferna. Jag fattar inte hur jag har kunnat missat detta! När jag har varit på Fotografiska så har jag tänkt att jag skulle vilja ha en utställning om just fotohistorien, och här har Moderna haft det sedan i februari! Vill man se den får man rappa på, den går bara året ut.

Utställningen En annan historia är uppdelad i tre delar - I kamerans våld om de samtida fotograferna, Se världen om dokumentärfotografer från 1920 till 1980 och tredje delen Skrivet i ljus om pionjärerna från 1840 till 1930. Jag hade sån tur att jag råkade mig in i utställningen från fel håll och började med tredje delen och arbetade mig framåt i historien. Jag gick runt och tittade på alla dessa vackra och fascinerande fotografier långt längre än jag uppehöll mig vid den egentliga anledningen till att jag besökte museet. De allra äldsta fotografierna har alltid fascinerat mig - inte för att jag ringaktar senare fotografer på något sätt, men pionjärerna är ändå något speciellt.

Jag blev kvar på Moderna betydligt längre än jag tänkt mig. Egentligen hade jag tänkt gå och kolla på Inkautställningen också ikväll, men det blev det inte tid med. Inte för att jag klagar, de två utställningarna jag besökte var väl värda promenaden dit och hem igen.

Världens roligaste film!

"Resten av julaftonen förflöt för Karl-Bertils del i det tillstånd av inre glädje som goda gärningar skänker gärningsmannen. Och när alla hade fått sina julklappar utmynnade julaftonen i den gemensamma känsla av andakt som endast en gammal långfilm på teve kan förunna människorna."

För vår del innebar den gamla långfilmen att vi samlades runt teven och kollade på Go'dag yxskaft. Det är banne mig den roligaste film som nånsin har spelats in! Även fast vi kan varenda replik utantill sitter vi ändå och skrattar högt oavbrutet.

Ryan O'Neal och Barbra Streisand i all ära (och all ära ska de ha!), men mina favoriter i filmen är den sagolika Madeline Kahn som den vedervärdiga fästmön Eunice Burns och Kenneth Mars som rivalen Hugh Simon.




En annan rolig scen som jag inte kan lägga in här kan ni se om ni följer den här länken.

Edinas återkomst

Det var med viss tvekan som jag mottog informationen att det ska komma en ny omgång av Helt hysteriskt. I ärlighetens namn var den senaste säsongen inte särskilt rolig. Jag fnissade ett par gånger, men mer var det inte. Men eftersom jag älskar serien trots alla sina brister var jag ju tvungen att sätta mig och kolla det första av tre avsnitt, och alla mina farhågor kom på skam. Patsy och Edina är tillbaka i högform. Det var ett riktigt roligt första avsnitt, jag skrattade nästan oavbrutet. Särskilt roligt tyckte jag att det var när Edina trodde sig tala danska. Jag ser fram emot kvarvarande två avsnitt. Tyvärr får jag vänta på sista avsnittet ända till OS i London närmar sig. Andra avsnittet kommer dock så snart som nästa vecka.

Alternativ Kalle Anka-jul

Medan resten av Sverige sitter och tittar på hur Kalle Anka firar jul kan ju jag passa på att berätta om de Kalle Anka-filmer som präglade min barndom. Visst, vi satt också och såg julprogrammet som alla andra, men vi hade en annan liten tradition.

Varje julafton tillbringade vi hemma hos farmor och farfar och deras stora julbord (ingen ris a la malta där inte, vi fick självklart brylépudding till efterrätt). Efter maten - eller om det var före, jag minns faktiskt inte - plockade farbror Lasse fram sin filmprojektor och så såg vi de Disneyfilmer som han hade köpt på super-8. Det var samma filmer år efter år, men å så bra de var. De har etsat sig fast i mitt minne, och varje gång jag ser dem blir jag lika nostalgisk. Här får ni dem nu i rask följd, mina fem främsta jul-Kalle Anka.

God jul till er alla

Nu åker jag och har trevlig julhelg. Bilden är ritad av Richard Thompson som gör serien Alice.

Julmaten - en sista (?) bild

Ingen ska komma här och påstå att jag inte har gjort mig förtjänt av min plats vid julbordet. Till lilla släktkalaset i morgon har jag med mig, förutom presenter, två sorters snaps, tre sorters sill, leverpastej, julkorv, inlagda rödbetor såväl som rödbetssallad, vörtlimpa och nya favoriten sticky toffee pudding.

 

Snapsarna är gjorda med kryddpåsar från Nordiska museet, och som sig bör är det både Oscar II:s buffésnaps och bondsnaps, från slott till koja - precis som mitt jobb!

Julegave fra Norge

Häromveckan hade jag äran att visa Riddarholmskyrkan för ett antal museimänniskor från Norge, däribland en Karl XII-forskare, Kjeld Th Magnussen. Det var en mycket rolig visning, där vi hade trevliga samtal, och jag tror nog att jag lärde mig lika mycket som de.

Idag fick jag en hälsning från sällskapet och Magnussens bok om Karl XII:s död i julklapp. Jag har bara hunnit bläddra lite i den, men den verkar vara mycket intressant. Dessutom har den fått strålande kritik i Norge, bara en sån sak!

Mot ljusare tider!

Idag infaller vintersolståndet. Från och med nu blir det bara ljusare och ljusare. Finns det någon bättre anledning att fira jul än det? Och så den självklara versen ur min Bibel:

Lilla My kom kanande utifrån isen och satte sig bredvid dem. Hon hade bundit fast plåtlock under kängorna för att det skulle gå undan bättre.
Så nu ska det väntas på nånting märkvärdigt igen, sa hon. Inte för att jag har nånting emot att belysningen blir bättre.
Inifrån land kom två gamla kråkor flaxande och slog ner på badhusets tak. Minuterna gick.
Plötsligt reste sig luddet på Mumintrollets rygg och i våldsam spänning såg han ett rött sken samla sig på skymningshimlen nere vid horisonten. Det tätnade till en smal röd flisa som slog långa ljusstrålar över isen.
Där är hon! skrek Mumintrollet.
Han lyfte opp lilla My och pussade henne mitt på nosen.
Äsch, var inte fånig, sa lilla My. Är det här nu nånting att väsnas om.
Jo! ropade Mumintrollet. Det blbir vår! Det blir varmt! Allihop kommer att vakna!

Årets mest efterlängtade trailer!

Äntligen har den kommit - den första trailern till Bilbo! Som jag har väntat. Och som jag väntar på filmen!

Stora julfesten

 

 

Med bordet dignande av mat och våningen full med glada gäster av alla de slag var det dags för det piperska julslaget. Jag måste nog säga att det var den bästa nånsin! Maten var på topp, stämningen likaså. Det enda som hade kunnat göra det bättre hade väl varit om vi hade haft riktig vinter utanför fönstren också. Ja, och om inte ett av snapsglasen hade gått sönder. Tyvärr var det ett av de sällsynta julglasen, så det lär väl dröja innan jag får tag i ett nytt. Kanske får lämna in det till en glasreparatör. Om det inte kostar för mycket...

Det har varit en hel del arbete med att få ihop festen i år, jag har jobbat såna dåliga festplanerartider. Mycket av mitt jobb har försiggått sena kvällar (sena för att vara jag, alltså!) och det har inte blivit så mycket sömn. Som man brukar säga, det var roligt när de kom och roligare när de gick. Jag sov i elva timmar inatt, nånting säger mig att jag behövde det. Lägenheten är ännu inte iordningställd, men det tar jag i morgon eller så. Idag behövde jag bara få slappa hela långa dagen!

Mer julmat

En av två sillsorter avklarad. Citrus- och kryddsill blev det i år. Jag ska göra senapssill också, men när jag handlade på väg hem från jympan var jag tydligen så slut i huvudet att jag glömde flera av ingredienserna  - inklusive vaniljstången till brylépuddingen. Attans också! Nåja, jag hinner göra mer sill i morgon, och eventuellt pudding. Den får bli en extrabonus.

Dessutom gjorde jag rödbetssallad, enklast möjliga. Bara att blanda inlagda rödbetor (egeninlagda såklart!), majonnäs och rivet äpple. Enkelt och gott.

Jullunchen avklarad

För första gången har jag alltså fått sitta med på jullunchen på slottet. Nog för att jag vet hur det går till efter att i tio år ha serverat på luncherna, men att få sitta med var ändå en upplevelse.

Familjen stod och hälsade alla gästerna välkomna, vilket skapade lite problem för mig. I vanliga fall när jag träffar familjen så har jag en given roll och vet hur jag ska föra mig. Nu var det bara privatjag, och vad skulle jag då säga? Medan jag funderade på ett hej, god middag eller god jul så var jag helt plötsligt framme och hade kungens hand i min. Det som kom ut ur munnen var då ett mycket tydligt grmmnul...

Jag hade turen att hamna vid ett bord precis vid dörren, och tack vare det överlevde jag värmen som 250 personer och ungefär lika många stearinljus skapar i ett enda rum. Maten var lika suverän som den alltid är. Helt klart en fantastiskt trevlig upplevelse.

Ingen julmat idag

Har tagit en liten paus från julmatsmakandet. Fast inte så mycket för att jag ville. Jag saknar helt enkelt några ingredienser. Det jag hade tänkt göra var sillen och mintkyssarna. Min affär hade inte inläggningssill, så det blev inget med det. Och när jag skulle göra mintkyssarna saknade jag ättikan. Det märkte jag inte förrän jag hade mätt upp florsocker och vatten. Vid det laget lärde jag mig också den kanske nyttiga läxan att man inte ska använda florsocker baserat på råsocker om man vill göra fina mintkyssar. Bajsbrunt var färgen jag fick ut av det hela. Får köpa lite vanligt florsocker i morgon (eller kanske på fredag - det är jullunch i morgon!).

Ingen gran blev det heller. Granförsäljaren hade slagit igen innan jag hann dit. Också något jag får ta hand om på fredag. Efter sex jular på Pipersgatan har jag dessutom lärt mig att det står en granförsäljare bara runt hörnet från mitt hus. Jag behöver inte alls gå halvvägs upp till Fridhemsplan. Så dags att lära mig det nu!

Vörtlimpan bakad

Så här års brukar jag förbanna att min frys är så liten som den är. Jag har inte plats med så mycket mer julmat! Särskilt inte om man bakar två vörtlimpor stora som kvarnhjul. Men goda är de, och en tradition på vårt julbord i tjugo år. Fantastiskt gott!

Årets korvstoppning avklarad

Sisådär, Kristina och jag hade vår sedvanliga korvstoppardag idag. Först lite körsång och sedan är det dags för julmatstillverkning. Idag gick det ovanligt snabbt, vi blev lite förvånade själva. Därmed inte sagt att vi slarvade. Vi sa när vi provsmakade våra rätter att det här är nog det mest lyckade året hittills. Både korv och pepparkakor provsmakade vi. Leverpastejen har jag inte smakat på än, men jag kan garantera att den doftar nåt helt fantastiskt!

Idiotdemonstranter

Det var onekligen en ovanlig dag idag. Vi var tvungna att hålla slottet stängt för besökare. Jag behöver väl inte tala om att det var demonstrationer i stan idag, alla som har varit i närheten av nyheterna har läst, sett eller hört det. Men det påverkade oss på så sätt att polisen trodde sig behöva spärra av runt slottet, och då togs beslutet att inte ha öppet, mer än i slottsboden som är lättutrymd om något skulle hända. Vi andra fick då stå och informera besökarna om vad som pågick. Turligt nog var det ingen som blev missnöjd, folk visade väldigt stor förståelse för vårt beslut. Flera köpte biljetter för att komma tillbaks i morgon.

Däremot har jag ingen som helst sympati med vare sig demonstranter eller motdemonstranter. Faktum är att hur idiotiska nynazisterna är så var det inte de som var vår största fiende. De höll sig lugna, de vill ju bli martyrer gubevars och visa att de är de goda. Nej, det var motdemonstranterna som var stökiga och emellanåt rent farliga. Det var de som slängde knallskott och lysgranater, flaskor och tillhyggen. Det var de som störde ordningen och som polisen fick släpa bort. Jag är mycket medveten om att inte alla betedde sig så, men tillräckligt många.

Jag blev utskickad på ett ärende ner mot tunnelbanan och när jag kommer gående i en av tvärgränderna ser jag hur folk kommer springande i panik. Motdemonstrantjävlarna har då satt igång att slänga lysgranater till synes utan större kontroll. Tror de verkligen att de får några sympatier på det sättet?

Bästa sättet att bli av med de futtiga nazistdemonstranterna är att ignorera dem. Det var så Karl XII-demonstrationerna försvann, det var så Salem blev av med problemet. Man gav dem inte den där vampyrnäringen som rasister och nazister lever av, att de får göra sig själva till martyrer. Låt dem marschera genom stan med sin fåniga kista. Strunta i dem, så kommer de att försvinna.

Det var skönt när vi väl hade stängt, och smällarna tystnat att vi samlades och drack glögg och åt pepparkakor innan det var dags att vandra hemåt - en skön avslutning på en kaotisk dag. Och hur vackert var inte Stadshuset där det låg i mörkret med alla ljusen runtomkring!

Dyre prins, god natt!

Nu står Ben och väntar på att få täcke på sig. Han ska få vila fram till i vår när vägarna blir farbara igen. Jag saknar honom redan!

Mumintrollet lyssnade länge med öronen rätt opp, sen tände han nattlampan och tassade bort till byrån för att läsa Snusmumrikens vårbrev /.../
Först stod det Hej med hans stora runda bokstäver. Själva brevet var kort.

 Sov gott och var inte lessen. Första varma vårdag har du mig här igen. Vänta på mig med att bygga fördämningen.

Snusmumriken.

 Mumintrollet läste brevet flera gånger, och plötsligt hände han att han var hungrig /.../

Han satte sig under köksbordet och började äta medan han läste Snusmumrikens brev om igen /.../
Hej, viskade Mumintrollet. Sov gott och var inte lessen. Första varma vårdag, sa han lite högre. Och sen sjöng han med full hals: Har du mig här igen! Du har mig här och det är vår och det är varmt och jag är här och här är jag och här och var i alla dar...

Den undflyende puderstolen

Ute på Hagapaviljongen har vi en puderstol inne i garderoben (inte den på bilden här ovan dock), en helt vanlig trästol med den lilla skillnaden att den fyrkantiga sitsen är vriden 45º. Att man ska sitta på den när man blir pudrad på morgonen är ju inte så svårt att förstå, med tanke på namnet. Svårare är däremot att förstå varför den ser ut som den gör.

Nationalencyklopedien nämner inte puderstolar med ett ord, Wikipedia har en helt ny artikel (så sent som i oktober skrevs den) där man definierar stolen som "konstruerad så att en person bekvämt sittande ska kunna få peruken och ansiktet pudrade. Stolen har ett rundat ryggstöd som, om sitsen är fyrkantig, utgår från två sammanhängande sidor av sitsen. Ett hörn av sitsen sticker då fram mellan den sittandes ben. Såväl sits som ryggstöd brukar vara madrasserade". Men alltså ingenting om varför den ser ut som den gör - visst "bekvämt sittande kunna få peruken och ansiktet pudrade - men vad gör den mer bekväm?

Stolen verkar dessutom bara finnas i Sverige. Jag har gått igenom Wikipedias alla artiklar om stolar på engelska  - självklart efter att först ha sökt på det självklara "powder chair" - utan att hitta en enda notering om en sådan stol Jag hittade visserligen en chaise a bureau som har rätt utseende - "There is one leg directly in the back and one directly in the front. There is also one leg on each side." - men där beskrivs den helt enkelt som en stol som ska stå i hörnet av rummet.

Mina kollegor har inte heller kunnat hjälpa mig. Den ena teorin efter den andra har lanserats - det är skönare att sitta med benen isär när man blir pudrad, kläderna faller rakare ner, det är lättare att skjuta in stolen under ett bord, det är lättare för den som pudrar att komma runt - men ingen fungerar tycker jag. Därför slänger jag nu ur mig frågan till den vida sajberrymden - vad tusan ser puderstolar ut som de gör? Eller för att travestera Barbra Streisand - What kind of chair is a powder chair?

Kritikersuccé!

Inte nog med en av våra sånger har spelats på Sveriges Radio, kolla vilka recensioner vi fick i dagens SvD! Jag är själv väldigt nöjd med skivan, och då inte minst vår insats. Men det har jag ju redan talat om.

Eller vad det nu heter...

Aftonbladet visar återigen bildningsnivån. I sitt travprogram tar de upp Spielbergs nya film War Horse, om en hästs upplevelser under första världskriget. Personligen tycker jag att den känns väldigt sliskig, men pjäsen gick ju och vann en Tony för bästa pjäs i år. Nånting har den alltså.

Men rubriken! De säger att filmen framkallar rysningar och man vill bli vän med en häst. Så långt allt väl. Och sedan kommer det - "framkallar krokodiltårar". Det tror jag väl ändå inte att den gör. Det här verkar vara en tvättäkta snyftare, och då är det absolut inte krokodiltårar man fäller. Det är lika dumt som när folk tackar för "björntjänsten".

Om ni vill avgöra själva om det är krokodiltårar eller andra så har ni trailern här.

Juldans

Våga inte påstå att man inte blir glad av den här julvideon!

Norsk humorklassiker

Det här är en vansinnigt rolig sketch från det norska humorprogrammet Öystein og jeg från 2001. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här, men jag skrattar lika mycket varje gång. Extra rolig kanske för att den påminner om en del jag känner.

Föreläsning som gick på djupet

Richard Lundgren, som hittade amiralskeppet Mars i somras, var idag inbjuden till slottet tillsammans med sitt dykarlag för att berätta om sina upptäckter. Det var riktigt spännande och ett välbesökt evenemang. Tyvärr kunde jag inte vara med på hela föredraget, då jag hade visningar. Det jag hörde var dock väldigt intressant. Efteråt fick de erbjudande om att bese våningarna som tack, och eftersom jag råkade befinna mig på plats var det jag som fick ta den visningen, vilket jag mer än gärna gjorde. Jag hoppas att de fann min visning åtminstone hälften så intressant som jag tyckte att deras föreläsning var.

We were here

Så här på World Aids Day passar det väl utmärkt att skriva om en av de starkaste filmerna jag såg på filmfestivalen - dokumentären We were here om aidsårens San Francisco. Filmen är så enkel - Regissören David Weissman intervjuar några av alla de som levde i San Francisco när ryktena om "bögcancern" började komma och fram till de verksamma mediciner vi har idag, med inklippta nyhetsklipp och privatfilmer.

Fem personer blir intervjuade var för sig om hur de på sjuttiotalet flyttar till Kalifornien för att få leva sina liv som de själva vill det, de berättar om vänskapsförhållanden och kärleksförhållanden, fördomar och gemenskap. Plötsligt börjar folk runt omkring dem bli sjuka utan att någon förstår vad det är som pågår.

Trots sin skenbara enkelhet är We were here fantastiskt gripande, och det var flera gånger under visningen som jag satt med tårar i ögonen. Fyra fantastiskt gripna gnurglor blir resultatet. Filmen har ännu inte fått någon svensk distribution, så vi får väl hoppas att SVT tar sitt förnuft till fånga och visar den i Dox.

Månadens bokfynd

Christian ringde mig på eftermiddagen och berättade att nere på Stadsmissionen fanns Solen och Nordstjärnan för en billig penning - utställningskatalogen från Nationalmuseums utställning och svenskt och franskt 1700-tal. Jag har gått och kollat lite efter den, men har inte hittat den till något överkomligt pris. Här var den nu helt plötsligt. Jag slängde på mig jackan och sprang hela vägen (150 meter) ner till Trångsund och köpte boken.

Har suttit här hela kvällen och bläddrat och läst. En synnerligen lyckad julklapp till mig själv!

Färgade kulor i grenen

Fick några julgranskulor i present av fru Ann ikväll, som tack för visningen jag hade för henne och hennes damsällskap. Det passar utmärkt, jag försöker utöka samlingen kulor med åtminstone en ny varje år. Det blir inte så många, för jag brukar ha sönder åtminstone ett par stycken varje år dessutom.

Här var det en stor kula som kändes lite Fabergé-lyxig och två förgyllda grankottar. De kommer att passa utmärkt i granen när jag väl får den.

Och för att högtidlighålla kottarna lyssnar vi på julklassikern Kalle Kotte med Nissebandet.