Äntligen har Rosendal öppnat. Det har smärtat mig djupt att jag inte kommer att få vara där ute förrän i september. Fast nu känns det lite bättre. Jag fick äran att öppna för säsongen. Jag var där för en sista genomgång med de nya museilärarna på morgonen igår. Vi gick runt ett par timmar och pratade om visningar och föremål. Det gjorde nästan ont i hjärtat när jag var tvungen att åka in till stan igen. Strålande solsken, syrenen doftade och slottet var så där vackert som det brukar. Ack ja!
Löddriga hästar vilar utanför Rosendal
Och ikväll fick jag komma tillbaks på en visning.
Fru Ann och hennes sällskap
Annazonerna hade bokat visning och ville att jag skulle vara deras ciceron. Självklart ställer man upp! En lång visning blev det, fast jag tror inte att nån misstyckte med tanke på alla frågor jag fick under och efter visningen.
Efter visningen dukade fru Ann upp picknickbordet i parken. Rostbiff, sallad, ostar och rosévin (rosé för Rosendal så klart), och jag fick vara med damerna. Synnerligen trevligt! Nu är jag mätt, belåten och trött. Men så glad över att ha fått en försmak av Rosendal.
Rosendal vid solnedgång
2 kommentarer:
Vilken trevlig kväll det ser uta att ha varit. Jag hade mer än gärna varit med. Hoppas på repris.
Du, jag har tänkt på en sak. Skulle inte kronprinsessparet kunna bo där på Rosendal efter bröllopet? Centralt och bra ju! Alltså, jag bara kom på det, värsta snilleblixten, eller hur! ;)
Skicka en kommentar