Johan III:s regalier stulna

Foto: Magnus Aronson / Svenska kyrkan

Ni har säkert redan läst i tidningarna att det var inbrott i Västerås domkyrka inatt och att begravningsregalierna där blivit stulna. Jag fick höra det när jag satt i möte på slottet och media plötsligt började ringa för kommentarer. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev helt iskall när chefen talade om att Johan III:s begravningsregalier blivit stulna.

Men i ärlighetens namn gick den chocken över ganska snart. Nu ska jag svära i kyrkan (dock inte bokstavligt); det var inga viktiga föremål som försvann! Missförstå mig rätt, begravningsregalierna är unika och har ett kulturhistoriskt värde och bör snarast återbördas till kyrkan (hör ni det, era nidingar!!), men inte mer än några andra konstföremål i kyrkan. De är inte Johan III:s riktiga regalier, de är inte ens hans riktiga begravningsregalier!

För att förklara det hela så får jag börja med att diskutera varför i hela friden Johan III:s begravningsregalier skulle finnas i Västerås domkyrka, när Johan själv ligger i Uppsala. Den kung som vilar under regalierna i fråga är i stället Johans storebror, Erik XIV.

Ni vet ju hur det gick, Erik förklarades galen av sin lillebror och spärrades in i fängelse. Johan utropade sig själv till kung. Runtom i Sverige mumlades det dock i leden, Erik var Herrens utvalde och Johan var en usurpator. För att ingen skulle kunna befria Erik flyttades han från fängelse till fängelse - ett tag satt han på Västerås slott, bara ett stenkast från kyrkan där han senare skulle begravas! - och 1577 sitter han på Örbyhus utanför Uppsala. Vid det här laget har Johan tröttnat på att flytta runt Erik och bestämmer sig för att med rådets goda minne vidta drastiska åtgärder. Det är nu som han enligt legenden serverar den berömda ärtsoppan, spetsad med arsenik.

Erik avlider således. Gravöppningen på 1950-talet ger fullt stöd åt teorin att han förgiftades med arsenik. Däremot kan inte soppan beläggas - av naturliga skäl. Han ska nu begravas, och Johan har ingen lust att begrava honom i Uppsala bredvid fadern. I brev till yngste brodern, hertig Karl (IX) är skälet att far och son haft så olika styrelsesätt, vilket Karl inte tycker är ett gott nog skäl, värre människor än storebror har begravts i Uppsala domkyrka. Johan förklarar att Västerås duger gott åt Erik för, som han skriver, andra kungar har begravts på ännu oansenligare platser, såsom Riddarholmskyrkan (och då måste ju jag säga - vafalls!!).

1 april 1577 begravs Erik i en mycket enkel grav, i en enkel träkista. Inga anhöriga var närvarande. Hertig Karl får inte veta något förrän efter begravningen, men Johan försäkrar att den gått till med all tillbörlig ståt. Något som kanske irriterar Karl än mer är att innan begravningen har kistan stått öppen i tre dagar så att allmänheten har kunnat komma ända fram och titta på det kungliga liket. Troligen har Johan velat försäkra folk om att Erik verkligen är död.

De enda dekorationerna över den enkla graven är Eriks pretentionsvapen och ett enkelt epitafium - inga begravningsregalier här inte!

Efter begravningen sker inget vidare med graven på ett par hundra år. Den får stå och förfalla. Det är Gustav III som bestämmer sig för att renovera graven och göra den mer lämplig för en konung av Sverige. Planer upprättas, men inget blir verklighet förrän efter Gustavs död. 1794 monteras den marmorsarkofag som Gustav köpt och hittills stått i Gustavianska koret i Riddarholmskyrkan. Sarkofagen är tyvärr för kort, så helt drastiskt hugger man av Eriks fötter och lägger dem längre upp i kistan. Dessutom bestämmer Gustav att Erik ska få begravningsregalier! Och det är nu Johan III kommer tillbaks till historien.

Efter att Johan III avlider 1594 beställer sonen Sigismund ett gravmonument i Danzig. Monumentet lämnar dock inte Danzig förrän Gustav III låter föra hem det 1787. Till monumentet hör en uppsättning regalier som ska ligga uppe på monumentet, en krona och spira i förgylld brons. Till dessa fogas ett riksäpple i förgyllt trä. Dessa kom dock inte att placeras på gravmonumentet, utan låg i sakristian i Uppsala domkyrka. Gustav bestämmer att regalierna, som ansågs vara i väldigt dåligt skick, skulle restaureras och placeras uppe på Eriks sarkofag. Så skedde också 1794 och där har de fått ligga orörda fram till i natt.

Mannen till vänster på bilden är inte misstänkt för stölden!

Och därmed har jag kommit fram till det jag menade i början - visst är föremålen kulturhistoriskt viktiga, men de är inte begravningsregalier, de är utsmyckningar från en gravvård. Johan har inte varit i närheten av regalierna, vare sig i livet eller döden.
 
Johan III:s riktiga begravningsregalier ligger ännu i tryggt(?) förvar i skattkammaren i Uppsala domkyrka, och jag skäms över att erkänna det - men jag har faktiskt aldrig sett dem i verkligheten. De få gånger jag har varit i Uppsala har det inte varit läge att beskåda regalierna. Jag kanske måste göra det innan även de blir stulna. Johan III:s krona som han använde i livet ligger även den i tryggt förvar - han använde storebrors kungakrona, och den kan man ännu se i Skattkammaren på slottet.

Avslutningsvis upprepar jag också - begravningsregalierna ska återlämnas och återuppsättas på sarkofagen! Hör ni det, era illgärningsmän!

Uppdatering:
Regalierna är hittade. Tjuvarna verkar ha fått kalla fötter, så en anonym person ringde till polisen och meddelade var de kunde hittas. Kronan är intakt, men smärre skador har uppstått på spiran och äpplet - dock inget som inte går att åtgärdas. Så, Sveriges andra regaliestöld är uppklarad. Den första ska jag ta och skriva om, tror jag minsann!