Vilken helg det var! Helt ofantligt sagolikt. Jag, och jag tror resten av slottet, går fortfarande runt och är alldeles rusiga av lycka.
Jag tog massor av bilder till mitt eget fotoalbum. Här är några av dem.
Här är jag på väg mot slottet. Redan här kändes det att något speciellt skulle till att hända. Det låg verkligen i luften. Damen i den gröna åtsittande klänningen är för övrigt ingen mindre än
Malena Ernman.
Slottets personal bildar häck när kronprinsessan ska åka till kyrkan. Bredvid mig står
Paul Hansen (Sveriges sexigaste fotograf, det har jag tyckt i många år) och han fotade mig när jag tog de här fotona. Vi får väl se om jag dyker upp i den officiella bröllopsboken...
Under vigseln stod vi och följde det hela på bildskärmar som fanns uppsatta på strategiska ställen. Det var inte bara jag som snyftade när brudparet sa ja. Det är trots allt vår lilla sessa som gifter sig. Många av oss har jobbat i många år på slottet och sett henne växa upp. Det kändes faktiskt väldigt speciellt.
En sista genomgång för lakejerna innan det var dags för middagen. Man kan ha sämre konferenslokal!
Karl XI:s drabanter stampar iväg mot valvet för att ta emot paret.
Brudparet tar emot folkets hyllningar på Lejonbacken. Jisses, vad med folk det var runt Strömmen!
Kammarvaktmästarna står beredda. Och nog fick vi jobba alltid! Ni kanske såg oss på teve, vi sprang som små tättingar för att byta ljus. De brann ner på nolltid i den varma och luftiga rikssalen. Observera att vi båda två nu har fått på oss bröllopsmedaljen.
Festen är slut, de tappraste (och vid det här laget utmattade) lakejerna finns ännu kvar.
Promenaden hem. Jag var så trött att jag knappt kunde stå på benen, men jag ville ändå gå till fots i den sköna sommarmorgonen, uppfylld av dagens, kvällens, nattens och morgonens alla händelser. Det här är något jag troligen aldrig kommer att vara med om igen!
