12 years a slave

Slaveriet i USA är ingen enkel historia. Man kan lätt få intrycket att USA var en enda stor slavnation ända fram till mordet på Lincoln, och sedan släpptes alla slavar fria. Så är inte fallet. Diskussionen om slaveriets vara eller icke vara existerade redan på 1700-talet och under amerikanska inbördeskriget började den ena kolonin efter den andra att förbjuda slaveriet. 1810 var 75% av alla svarta i nordstaterna fria. I sydstaterna var motståndet mot frigivandet av slavarna desto större. De stora bomullsodlingarna krävde mycket arbetare och behovet av slavar ansågs stort. 1808 förbjöds internationell slavhandel i USA, och all slavhandel bestod därefter av inhemska slavar.

Situationen blev alltså att män som i nordstaterna var fria kunde bli slavar i sydstaterna om de hade riktig otur. Friska och starka män från norr var kanske lite mer eftertraktade som slavar än de svaga och sjuka personer som fanns i sydstaterna. Det fanns en reell risk att fria människor blev kidnappade från norr och sålda som slavar i syd. 1840 instiftade New York en lag om att staten måste hjälpa alla svarta människor som blivit kidnappade och sålda som slavar.

En av dessa kidnappade personer var Solomon Northup. Han föddes som fri i staten New York, där han gifte sig och fick barn. Northup jobbade som snickare och musiker när han fick erbjudande att spela i New York City. Northup trodde att engagemanget bara skulle gälla en kort tid och meddelade inte sin familj vart han skulle. Men istället drogades han och fördes till Washington DC, där slavhandel ännu var laglig, och såldes till Georgia. I tolv år levde han som slav innan han lyckades kontakta sin familj och med advokathjälp lyckades han bli fri. Northup är en av få slavar som lyckades bli fri på det här sättet och reste runt i USA och föreläste om slaveriet efter detta.

Northup skrev även en bok om sina upplevelser, och den har blivit film i regi av Steve McQueen. 12 years a slave visades här i Sverige först på Stockholms filmfestival förra året, men har nu fått biopremiär. Dessutom är filmen nominerad till sju Golden Globes - bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och biroll, bästa kvinnliga biroll, bästa manus och bästa musik. Finns det någon rättvisa så kommer 12 years a slave att kamma hem de flesta priserna. Det här är inget mindre än ett mästerverk.

En sådan här film måste ha bra skådespelare för att vara trovärdig, och det har McQueen här. Först och främst självklart Chiwetel Ejiofor i huvudrollen som Northup. Det är honom hela filmen står och faller med och han gör ett fenomenalt jobb. Mot honom står den minst lika skicklige Michael Fassbender som den sadistiske slavägaren Epps. Det är mellan dessa båda motpoler som större delen av filmen rör sig. Mellan dem finns den kvinnliga slaven Patsey, spelad av Lupita Nyong'o. Inte nominerad, men ändå väl värd att omnämnas är Sarah Paulson som fru Epps, förtryckt och bitter och därför än farligare. Jag brukar försvara Brad Pitt och säga att han är en bättre skådespelare än vad hans filmstjärnelook ger sken av. I 12 years a slave gör han en liten roll, och tyvärr lyckas han inget vidare med den. Han känns helt malplacerad och lyckas inte leverera sina repliker med någon större trovärdhet.

McQueen undviker nästan helt att falla i den klassiska slavfilmsfällan att alla slavägare är fula och äckliga och alla motståndare är hela och rena. De fulaste är de onda, men inte undantagslöst. Därför låter jag den biten passera.

12 years a slave är rakt igenom spännande och gripande. Det har gått flera dagar sedan jag såg den, och den har inte lämnat mina tankar särskilt mycket sedan dess. Det är starkt jobbat att ha gjort tre långfilmer, och alla tre helt enastående! 12 years a slave får årets första oreserverade fem gnurglor!