Hugo Cabret

Martin Scorsese är utan tvekan en av USA:s bästa regissörer. Vad annat kan man säga om mannen som regisserat Taxi Driver, Tjuren från Bronx, Maffiabröder, Cape Fear och så mycket annat? Något alla dessa filmer har gemensamt är också att de inte vann någon oscar för bästa film. Oscarsjuryn verkar ha lite dåligt samvete för det, för nu nomineras han bara han går på toaletten verkar det som. Nu är det inte så illa ställt med Hugo Cabret, men det vore absolut ironiskt om Scorsese gick och vann för den här filmen istället för Taxi Driver.

I Paris på trettiotalet bor den föräldralöse Hugo Cabret. Hans familj har varit urmakare och han bor inne i väggarna på centralstationen i Paris, där han tar hand om alla klockor. När han inte gör det stjäl han kugghjul från den mystiske leksaksmakaren som har sin butik inne på centralen. Kugghjulen använder han för att laga en mekanisk docka som hans pappa hittat och försökt laga innan han dog. Hugo räknar med att pappan har lämnat en hälsning via dockan.

Hugo Cabret är en film som är lite splittrad. Det är två filmer i en, i början får vi följa Hugos äventyr på centralen när han försöker hålla sig undan från den elake stationsföreståndaren. Sedan ändrar filmen karaktär när vi får veta sanningen om den mekaniska dockan. Det är nämligen filmpionjären Georges Méliès som har byggt den, och filmen övergår till en hyllning till filmkonsten.

Scorsese har sagt att han har velat göra en film som hans barnbarn kan se, men nånting säger mig att det är den där filmhistoriska biten som har lockat honom mest. Han är själv filmhistoriker, och har gjort en dokumentär om amerikansk filmhistoria, så han vet vad det handlar om så att säga.

I Hugo Cabret målar Scorsese med breda penseldrag, här är det inga finstämda personskildringar - det är lite Åsa-Nisse-nivå på en del rolltolkningar. Ben Kingsley gör Georges Méliès nedtonat, men Sasha Baron Cohen som stationsföreståndaren tar i så där som bara han kan. Inget illa med det, men inte helt intressant. Asa Butterfield i titelrollen är också ganska färglös och ointressant, tyvärr. Färgerna är mättade på ett nästan sjukligt sätt och allt är lite överdrivet. Och så är filmen gjord i 3D. Det känns lite som att Scorsese inte har litat på att materialet i sig ska hålla barnen fängslade.

Manuset är baserat på en bok, The invention of Hugo Cabret, av Brian Selznick och jag blir lite nyfiken på den. Boken är på över 500 sidor och hälften av den är teckningar. Text och bild i en salig blandning, inte en bilderbok, inte ett seriealbum, utan nånting däremellan. Spännande!

Men åjovars, lite trevligt hade jag när jag såg filmen, och för min del blev den mest intressant under den filmhistoriska biten, så tre gnurglor kan den få. Men jag hoppas att Scorsese slipper förödmjukelsen att få tröstoscar för den här filmen när han inte fick något för den där andra filmen om ett föräldralöst gatubarn - Taxi Driver.

Uppdatering: Jag såg filmen på bio i 3D, och fick revidera några av mina åsikter lite grann. Läs mer om det här. Tyvärr kände jag lite att en trea kanske var lite för snällt, men nu är betyget satt så det får vara så.