Clapham Junction är en engelsk tevefilm från 2007 i regi av Adrian Shergold, som mest regisserat teveserier. Alltså är ni ursäktade om ni inte känner till honom (jag gjorde det inte heller i ärlighetens namn). Manuset är välskrivet och gripande. Den stora skillnaden mellan den här och nyss nämnda Short Cuts är bristen på humor. Här finns inte den minsta gnutta av den varan egentligen - allt är fullkomligt nattsvart. Det finns liksom ingen ljusning för någon av personerna. De som inte blir misshandlade, mördade eller förnedrade blir svikna eller ensamma. Det är nästan som om filmen är gjort av ett av de där antigaysällskapen som vill bevisa vilket hemskt liv homosexuella får om man inte tvingar dem till "den rätta vägen". Filmen ska ha tillkommit för att högtidlighålla avkriminaliseringen av homosexualitet i England och Wales. Det är nästan så jag undrar om det här är ett sätt att få folk att vilja ompröva det beslutet, så svart är det.
Inte bara handligen är svart, även skildringen av personerna är ganska dyster. Det gäller både hetero- och homosexuella. Det finns inte många personer här som man tycker om, och dem man får lite sympati för är dem som det går illa för. Rakt igenom är det bra skådespelarinsatser, men inte av de mest namnkunniga skådespelarna. De mest kända är Samantha Bond (Lady Rosamund i Downton Abbey), James Wilby (Maurice) och min favorit Rupert Graves (Ett rum med utsikt och just nu aktuell som Lestrade i Sherlock). Då förstår ni vilken nivå det ligger på. Inte för att det stör, såklart. Det är ganska befriande att inte se kändisar i alla roller.
Det är svart och osymptaiskt, men välgjort och välspelat och jag är intresserad av hur det ska gå hela tiden. Tre tagna gnurglor blir det trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar