Jo, men då har jag vaknat till liv efter nattens sändning (egentligen vaknade jag till för många timmar sen, men jag har inte haft tid att skriva förrän nu). Det var en intressant upplevelse att sitta i radio och prata om oscarsgalan. Jag hade gärna pratat mer om filmerna och priserna och så, men de hade ju ett vanligt program att göra också. Däremot stör det mig än att jag inte komma på vad Douglas Fairbanks hette. Det är ju han som är inspirationen till Jean Dujardins roll i The Artist, och det var honom jag inte kunde komma på vad han hette sådär fram emot tjugo i sex på morgonen. Dessutom stod jag och ljög om antalet gånger Meryl Streep blivit oscarsnominerad - det är inte nitton gånger, "bara" sjutton. Vill ni höra programmet igen, eller hörde ni det inte alls finns det tillgängligt under den närmsta månaden på Sveriges radios sändningsarkiv.
Hur var då själva galan, om er expert får uttala sig? Jo, det var en bra gala i år. Långt från förra årets hemska. Billy Crystal var rolig värd. Vill man vara snäll kan man säga att man visste vad man skulle få. Vill man vara elak kan man säga exakt samma sak. Jag skrattade gott åt flera av sketcherna och skämten. Det jag tyckte var roligast var sketchen om testpubliken för Trollkarlen från Oz. Christopher Guest och resten av gänget från A mighty wind och Best in show var vansinnigt roliga.
Jag var lite besviken på att Erland Josephson inte uppmärksammades under In memoriam. Jag är inte helt förvånad, han dog samma dag som galan gick och de hade möjligen inte tid att lägga till honom i filmen. Och han var ju inte den störste av Bergmanskådespelarna. Eftersom det här var vad Filip och Fredrik skulle kunna kalla "ett bra år" för In memoriam, med många döda kändisar kanske han inte fick plats.
Flest priser till The Artist och Hugo Cabret, fem var. Hugo Cabret vann bara tekniska priser - bästa visuella effekter, foto, scenografi, ljudmix och -effekter (jag har aldrig förstått skillnaden på de där två) - och det kan man väl gå med på. Personligen tycker jag att effekterna i Harry Potter var häftigare och mer välförtjänta av priset, men det är ju bara jag. Och att Tree of life inte vann för bästa foto är ett bevis på att världens undergång trots allt ÄR nära. Den stora segraren blev då The Artist - bästa film, regi, manliga skådespelare, kostym och musik. Väl värd alla sina priser.
I andra änden av spektrat hittar vi filmerna som inte vann nånting, Moneyball och War Horse. Sex nomineringar var och inte en enda liten statyett. Måste kännas bittert. The descendants klarade sig då lite bättre med fem nomineringar och en vinst för bästa manus.
Och så har vi filmerna som vann vad de skulle - bästa manus till Midnatt i Paris, bästa manliga biroll till Christopher Plummer i Beginners (jag hävdar fortfarande att Jonah Hill gjorde ett bättre jobb i Moneyball dock), bästa kvinnliga biroll till Octavia Spencer för Niceville (nä, alldeles för klichéartat för min smak) och så bästa kvinnliga huvudroll - Meryl Streep. Äntligen fick hon sin tredje oscar! Jag var, som jag skrev i min recension, inte odelat förtjust i hennes prestation i Järnladyn. En suverän imitation av Thatcher, men utan en ordentlig roll att spela. Däremot var hon otvivelaktigt bäst av de nominerade. Jag var lite orolig att Viola Davis skulle knipa statyetten för Niceville, men där kunde jag (och Meryl!) andas ut. Dessutom fick Järnladyn ytterligare en oscar för bästa smink.
Halvsvenska The girl with the dragon tattoo fick nöja sig med en oscar för bästa klipp och den andra halvsvenska, Tinker, tailor, soldier, spy, fick gå hem tomhänt.
Det här var kul, vi gör väl om'et nästa år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar