The descendants

Matt King är en man som bär hela livets bördor på sina axlar. Frun ligger i koma efter en båtolycka, så nu måste han ta hand om sina egna barn, som han knappt känner samtidigt som han ska ta hand om försäljningen av släktens stora ägor på Hawaii. Till råga på allt får han veta att frun var otrogen och planerade att skilja sig från honom. Inte konstigt att han är lite nere.

George Clooney spelar huvudrollen i The descendants av Alexander Payne, och till att börja med måste jag säga att Clooney gör ett mästarprov här. Han är ruskigt bra. Redan när man ser honom röra sig förstår man att det här inte är en vanlig Clooney-roll. Det finns inget alfahanne-aktigt över King som han hasar omkring. Han kan inte ens springa snyggt, något som självklart inte underlättas av skorna han bär. Inte underligt att han är nominerad till bästa manliga huvudroll. Clooney är en bra skådespelare, vilket han inte alltid får visa. Men här gör han det med besked.

Nu skulle en sån här film inte klara sig på bara Clooney. Han är omgiven av bra skådespelare. Särskilt imponerad blir jag av Golden Globe-nominerade Shailene Woodley som dottern Alexandra.

Om man har sett Alexander Paynes tidigare filmer, särskilt då kanske Sideways, vet man vad som väntar här. Jag vill egentligen inte använda mig av ordet bitterljuv, men det passar väldigt bra in på The descendants. Det är ett drama som emellanåt är ganska svart, vid ett par tillfällen snyftades det rejält i biosalongen, men samtidigt innehåller den en väldigt skön humor. Payne lyckas hålla balansen mellan ingredienserna  filmen igenom. Jag fullkomligt älskar den här filmen. Om jag fick bestämma, men det får jag ju inte, så skulle det vara den här som går hem med statyetten för bästa film nu på måndag morgon. Fem gråtleende gnurglor, inga tvivel!