Extremt högt och otroligt nära

Jonathan Safran Foer är författaren som skrev den charmiga Allt är upplyst, som även blev en lika charmig film med Elijah Wood som författarens alter ego. Safran Foer är även författaren som har skrivit romanen som dagens oscarsnominerade film är baserad på - Extremt högt och otroligt nära.

Här får vi följa den unge Oskar Schell som förlorat sin far i terrorattacken mot World Trade Center och i sina försök att hålla kvar faderns minne och försöka hitta något som kan berätta mer om honom beger han sig ut på jakt på New Yorks gator efter ett lås där den mystiska nyckel passar som han hittat i faderns kvarlåtenskap.

En sån här film skulle inte hålla om man inte har en bra skådespelare i rollen som Oskar, eftersom han är med i varenda scen i hela filmen, och regissören Stephen Daldry (Timmarna, Billy Elliot) har lyckats hitta en utmärkt skådespelare i Thomas Horn. Personligen tycker jag kanske att han låter lite för mycket som Winona Ryder för att jag ska vara helt bekväm med honom, men det är nog bara jag. Överlag är det bra skådespelarinsatser filmen igenom. Jag är inget större fan av vare sig Tom Hanks eller Sandra Bullock, men de sköter sig bra som föräldrarna. De som gör störst intryck är Viola Davis (nominerad till bästa skådespelerska, inte för den här men för Niceville), Jeffrey Wright och såklart Max von Sydow. Han spelar farmoderns hyresgäst, en mystisk europé som bara kommunicerar med skrivna lappar. Det von Sydow gör här är rent magiskt. Minimalistiskt spel är bara förnamnet, han spelar ut hela känsloregistret bara med små, små miner och han gör det fantastiskt bra. Inte konstigt att han är nominerad till bästa manliga biroll.

Daldry har gjort ett bra jobb i att hålla känslorna på rätt nivå - det här hade kunnat bli en gråtfest utan dess like. Jag menar, ett barn som förlorar pappa i 11 september, det är som upplagt för stor snyftare. Nu blir jag berörd, men inte mer. Och när filmen väl var slut var jag faktiskt lite förvånad över hur lite intryck den hade gjort på mig. Jag glömde bort den direkt när eftertexten rullat klart. Faktum är att jag såg filmen redan igår, men glömde bort att jag skulle skriva om den också. Nu är det avklarat. Tre gnurglor är den värd, men ingen oscar för bästa film. Däremot skulle jag inte ha något emot ifall Max gick och vann, vilket jag inte heller tror att han kommer att göra.