Teaterhösten har börjat

Mitt under kulturfestivalen har Stadsteatern låtit Pia Johansson presentera kommande säsongs repertoar och som vanligt har jag slukat det och kryssat för vilka pjäser jag vill se (de flesta kommer jag väl inte att se, och allihop kommer nog kulturfastrarna att hinna med som vanligt). Jag brukar gå igenom både Dramatens och Stadsteaterns repertoar, och varje år ser det ut på samma sätt. När jag läser Stadsteaterns repertoar tänker jag "och den vill jag se, och den vill jag se, och den måste jag se". Dramatens repertoar brukar bli "jaha, ska den sättas upp, njae, den hoppar jag över, det där låter inte intressant, har de inte redan gjort den där för många gånger, okej, den där kanske jag kan se".

Nå, nu är det Stadsteaterns repertoar jag har kollat igenom. Och jajamensan, det var en del att pricka för. Hösten har redan börjat för deras del. Shopping and fucking har haft premiär, och jag tänker kravla mig iväg och kolla på den. Jag ville se den redan förra gången den gick i Stockholm (ja, till och med då teaterhögskolan satte upp den som Köp och svälj), så jag förmodar att det är dags nu.

I vinter har Hamlet premiär, med Gustaf Skarsgård i huvudrollen och regisserad av Katrine Wiedemann. Wiedemann har tidigare regisserat den fantastiska Romeo och Julia-uppsättningen som gick på Elverket för ett par år sedan, med Melinda Kinnaman i huvudrollen. Den lyckades jag få biljetter till inte mindre än tre gånger, trots att den var totalt utsåld. Det ska bli spännande att se vad hon kokar ihop den här gången. Och Gustaf är ju en lysande skådespelare.

Stadsteaterns husregissör har en hel drös med uppsättningar den här säsongen. Först Puntila/Matti, med Dan Ekborg och Fares Fares. Japp. Bröderna Lejonhjärta. Japp. Tre systrar. Japp. Slutligen, De tre musketörerna. Än en gång; japp! Jag har redan sett den en gång, men jag tror att jag måste dra med brorsönerna på den (alla ursäkter att få gå och se bra uppsättningar mer än en gång är bra).

Dan Ekborg kommer i ytterligare två uppsättningar, båda med Pia Johansson. Vem är rädd för Virginia Woolf, och så uppsättningen som fick mig att helt gå i spinn; Sommarnattens leende, en av världens bästa musikaler (och nu menar jag inte Benny Fredrikssons uppsättning på Riksteatern för tio år sedan. Den uppsättningen har tagit sig in på min lista över de tre sämsta uppsättningar jag sett. Nånsin. Av någonting!).

Den nya satsningen c/o är också intressant. Där hittar jag The sound of silence, Cirkushjärtan och Arias with a twist.

Annat som jag troligen inte blir svårövertalad att gå och se är Pam Gems Drottning Kristina, i regi av Farnaz Arbabi (Hedwig and the angry inch) och med Vanna Rosenberg i huvudrollen, Romeo och Julia, i regi av Eva Dahlman och med Johannes Bah-Kunke (Hedwig and the angry inch, De tre musketörerna) i huvudrollen, Ragnar Lyths uppsättning av Mefisto med Björn Kjellman, Björn Gustafson och Meg Westergren i Sista sommaren, Kristina Lugns Nu mår jag mycket bättre, Ingela Olsson i Harper, Tjechovs Måsen och Invar Hirdwall som Änkeman Jarl.

Jag sa ju det, jag kryssar för det mesta på Stadsteatern. Det ska bli intressant att kolla in vad som händer på Dramaten också...