(S)he works hard for the money

Puff, vilken lång dag. Mina fötter är helt döda!

Jag började en timme tidigare än vanligt. Jag skulle ha en syltepigavisning i Tre kronor klockan nio. Syltepiga sökes är namnet på vår skolvisning för låg- och mellanstadiet. Barnen får varsitt jobb på den gamla borgen och jag lotsar dem igenom det hela. Det brukar vara roliga visningar, och det här var en helcharmig grupp. Jag måste komma ihåg att ta ett foto på mig nästa gång jag har en sån visning. Jag brukar ha Karl Knutsson Bondes dräkt med barett så att jag är en hovman.

Efter det öppnade Slottet som vanligt och jag skulle vara museilärare och ha tre allmänna visningar. Men så tittade jag på schemat och såg att jag även hade fått en bokad visning för en högstadieklass på min lott. Sammanlagt hade jag alltså fem visningar i rad.

När Slottet stängde var det så dags för mig att susa ut till Ulriksdal där ett företag hade fest i parken och erbjöd dessutom visningar av slottet. Sammanlagt tre visningar var jag med på där (det var inte jag som guidade, tack gode gud. Jag svansade bara) innan jag fick åka hem. Åtta visningar totalt. Idag har jag verkligen gjort mig förtjänt av min lön!

För att göra det hela bättre så slängde jag ner ett par nya strumpor i väskan när jag åkte hemifrån (jag har inte strumpor på mig i sommarskorna) och när jag skulle ta på mig dem inne på Slottet insåg jag att jag hade fått med mig tjocka vinterstrumpor. Fötterna fullkomligt kokade efter nån timme! Nu blir det te och varma smörgåsar.