Carsten Jensens Vi, de drunknade låg ganska länge på DN:s kritikerlista, och jag har varit nyfiken på den utan att göra nånting mer åt saken. När jag sedan var nere i Ugglarp och blev klar med Illusionisten så behövde jag nåt mer att läsa och gjorde en raid i föräldrarnas bokhylla, som jag brukar. Där låg den! Jag kan väl läsa några sidor och se hur den är, tänkte jag. Och som jag fastnade i den! När jag åkte hem var jag tvungen att springa in i första bästa bokhandel och köpa den till mig själv. Egentligen ville jag ha den inbunden (så bra var den), men den är helt slutsåld hos förlaget, så jag var tvungen att köpa den i pocket.
Vi, de drunknade är en helt fantastisk skröna som utspelas på världens alla hav, men med den danska kuststaden Marstal som centrum. Vi förflytttar oss hundra år genom historien med början i det dansk-tyska kriget på 1840-talet fram till freden 1945. Det vimlar av människor och livsöden i boken, och som nav har vi sjömannen Albert som reser till Söderhavet i jakt på sin förlupne far, och den sexårige faderlöse Knud-Erik han lär känna på ålderns höst.
Carsten Jensen har en enorm berättarglädje och vi får höra både stora och små historier om sjömännen som befolkar haven. Inledningen där vi får höra talas om sjömannen Lauritz, som farit till himlen och skådat Sankte Pers röv och sedan kommit ner igen sätter tonen för hela boken. Men trots det breda berättandet så får vi ändå komma alla personerna inpå livet. Berättaren i boken är det kollektiva "vi" i Marstal, som alla står vid sidan av, men vet att berätta hur det gick till.
Det här var en bok som jag nästan bokstavligen inte kunde lägga ifrån mig. Jag har hela tiden hittat tillfällen att ta fram boken och läsa några sidor, bara för att få veta hur det ska gå. Ska Albert hitta sin far, kommer Herman att få sitt straff, hur gick det med Viljhelm i ishavet, tänker Klara förlåta Knud Erik och så vidare. I slutet, när sjömännen återvänder till Marstal efter krigsslutet, så kunde jag faktiskt inte hålla en tår borta och jag var villig att dansa runt i stan med alla jag lärt känna där. Bara jubel för den här boken!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar