Operadivor på slottet

När jag som bäst satt och åt frukost och funderade på vad jag skulle göra under dagen fick jag ett sms från Rickard. Han undrade om jag jobbade och hade tid att visa slottet för honom och en av hans kollegor från Drottningholmsteatern. Jag kan ju inte säga nej när nån ber mig visa slottet, så självklart ställde jag upp. Det var ju inte heller så att jag var särskilt upptagen med nåt annat.

Så mitt under högvakten försökte jag köra upp för Storkyrkobrinken. Det var inte det lättaste, om jag säger så. Jag fick köra via Stortorget för att kunna kryssa fram mellan turisterna. Vid obelisken stod så Rickard, hans man Anders och kollegan, den skotske tenoren Thomas Walker.

Eftersom det var deras dag och jag stod fullt till deras förfogande så fick de välja vad de ville se. Efter lite dividerande bestämde de sig för att de ville få en genomgång av våningarna. Och nog fick de det alltid! Jag började ana vartåt det lutade när vi inte hade lyckats ta oss ut från Rikssalen efter fyrtiofem minuter. Jag berättade och de frågade och kommenterade oavbrutet. Jag hoppas att de hade lika roligt som jag! Vi tittade på alla tre våningarna, och ordenssalarna. Som de operahoppor de är så ville de så klart få se Litteris et artibus-medaljen, som så många av deras förebilder blivit tilldelade före dem.

Tre och en halv timme kungahistoria blev det sammanlagt. Efter att jag visat klart tackade de genom att bjuda på "luddag" (lunch och middag) nere på kaféet på inre borggården. Från vänster Anders, Thomas och Rickard. Ledig kväll för dem idag. I morgon sista föreställningen av Poppeas kröning på Drottningholm. Och jag lyckades inte se den. Jättesynd. Utsålt i morgon. Nåja, nästa år kanske...