Genreförvirring

Apropå Breakfast Club. Jag hade en gång i tiden en väldigt besvärlig kollega. Han var en riktig besserwisser, och då inte av den typen som ska rätta folk, men vet vad han talar om (precis som jag är medveten om att jag kan vara ibland). Det här var typen som visste allt bäst, men tyvärr hade fel i det mesta han sa. Tänk Cliff i Skål!

Vi satt vid nåt tillfälle och pratade film, och vi kom in på Breakfast Club. Kollegan berättade att filmen bygger på en teaterpjäs, något som förvånade mig storligen. Det hade jag inte hört nåt om, och då trodde jag ändå att jag hade läst det mesta om den. En annan kollega, som inte hade sett filmen, frågade vad det var för sorts film och "Cliff" talar om att det är en absurdistisk pjäs. Där tappade jag hakan!

När jag väl funnit mig frågade jag om han visste vad absurdism är för något, och det visste han mycket väl. "På vilket sätt är Breakfast Club absurdistisk?", sporde jag. "Ja, men det är väl absurt att man blir inkallad till kvarsittning en lördag!", svarte "Cliff" med en min som förklarade hur obildad jag var. Jag gjorde ett lamt försök att förklara absurdismen för honom, och nämnde bland annat Ionesco och hans pjäser, men då såg han på mig som om jag var galen.

Sedan gick jag och arbetade igen.