På allsången i Riddarholmskyrkan idag sjöngs det visor från medeltiden fram till våra dagar. Mest kända visor, men ett par nya bekantskaper letade sig in. Men avslutningen var Olle Adolphsons Det gåtfulla folket. Det är en sång jag har väldigt svårt för. Kanske inte så mycket nuförtiden, det är väl mest känslan jag hade när jag sjöng den i skolan som barn som sitter kvar.
"Barn är ett folk och de bor i främmande land". Vadå, barn är väl inga konstiga typer?! Jag tyckte att det var jätteförnedrande när vi skulle sjunga den. Barn har fantasi och inlevelseförmåga, men det är väl inte samma sak som att de är främlingar man inte förstår sig på eller kan nå.
Innan folk sätter igång och tolkar texten för mig så vill jag bara säga att jag nu förstår precis vad Olle Adolphson menar. Men jag tycker fortfarande inte att det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar