Vegetarian? Inte alls!

Jag lyssnade på radion i morse, och där var det en som berättade om när han var vegetarian, vilket han sedermera slutade med. Jag har full förståelse för det. Jag är nog den siste som skulle kunna bli vegetarian. Jag är alldeles för förtjust i kött.

Men jag har faktiskt gjort ett försök till att äta mer vegetariskt. När jag bodde på Magnus Ladulåsgatan hade jag en kompis i lägenheten mittemot. Vi tyckte båda två att det skulle vara lite fånigt att sitta var för sig och äta, och bestämde oss för att vi skulle äta middag tillsammans. Varannan dag lagade han mat och varannan dag lagade jag mat. Till saken hör att han var vegetarian, så det fick ju bli vegetarisk mat varje dag.

Det var inte så att han förbjöd mig att sitta bredvid honom och äta kött, men det blir ju betydligt enklare att göra en rätt som funkar för båda om man gör den helvegetarisk. Det där höll i två veckor, tror jag att det var. Jag insåg efter bara ett par dagar att jag hade blivit helt besatt av kött. Det enda jag såg när jag var ute på stan var kött i alla dess former. När jag gick in i matbutiken gick jag direkt till kötthyllan och tittade längtansfullt på alla stekar som låg där. I stort sett varenda dag gick jag på Donken och köpte mig en hamburgare, bara för att få känna köttsmaken. Till slut var jag helt gråtfärdig över att inte få sitta hemma och äta kött, så jag fick gå in till grannen och tala om för honom att i fortsättningen var vi tvungna att äta var för sig. Det gick inte längre helt enkelt. Sedan dess har jag inte varit utan kött mer än nån enstaka dag åt gången, typ när jag har ätit pannkakor till middag. Fast en äkta fläskpannkaka är ju inte att förakta, det heller...