En varm augustikväll krafsar det på dörren hos den nyblivna änkan Elsy. När hon öppnar dörren står hennes avlidne man därutanför och vill komma in. Över hela Stockholm händer samma sak, människor som har varit döda i mindre än två månader har återvänt från graven och alla vill de komma hem igen. Förutom Elsy får vi följa Mahler som i sorgen efter sin avlidne dotterson gräver upp honom för att vårda honom tillbaks till livet och David, vars fru Eva är den som varit död kortast tid och uppvisar större hjärnverksamhet än övriga.Efter den första paniken inser man att zombierna inte är hjärnätare, och frågan dyker istället upp: vad ska vi göra med de "omlevande"? Oppositionen kritiserar regeringen för att de inte har fått fram någon krisplan och tidningarna frossar i bilder och historier. Allt är alltså som vanligt.
Jag har äntligen kommit mig för att läsa John Ajvide Lindqvists andra roman Hanteringen av odöda. Inte så att jag inte har haft nån lust, den har bara glidit förbi när jag har plockat fram nästa bok. Men i förrgår plockade jag fram den, och idag är jag klar.
Som ni förstår är boken väldigt lättläst. Den är inte heller särskilt lång. Och det känns dessutom fel att kalla det en skräckroman. Särskilt läskig är den inte. Det är snarast en skildring av ett Stockholm som står främmande inför en situation ingen hade räknat med (var det nån som sa tsunami?) och sorgen inför att inte kunna hjälpa sina nära och kära som råkat ut för det ofattbara.
Ajvide Lindqvist har ett lätt språk, och man läser gärna vidare. Boken är dessutom tryfferad med tidningsartiklar, nyhetsrapporteringar och uttalanden från myndigheterna som gör att boken, trots sitt tema, känns verklighetsnära. Men trots allt så känns det som en liten mellanbok efter Låt den rätte komma in och före Människohamn. I alla fall, läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar