Rosendalsbrännbollen

Äntligen kommer jag mig för att ta hand om bilderna från den årliga Rosendalsbrännbollen.

Varje år kombinerar vi picknick och brännboll i Rosendal för sommarpersonalen. I år inledde vi dessutom med ett seminarium inne på slottet. Tyvärr var jag upptagen med mitt jympapass just då, så jag kunde inte vara med. Jag kom lagom till brännbollen. Jag hann inte med första inneomgången, utan fick börja när mitt lag var ute. I år var det guider mot våningsvakter.

Tyvärr förlorade guiderna, men det beror nog på att de började innan jag kom dit, för vi tog in på våningsvakterna efter att jag anslutit mig. Så måste det vara...

Efter brännbollen tog då det stora ätandet vid. Alla med egen matsäck. Självklart alkoholfritt...

Några fortsatte att öva slagteknik inför nästa turnering.

De extra spelsugna tog en omgång Kubb också.

Två arbetsledare i samtal

De tre gracerna

Andreas filosoferar över fördelarna med tysk film.

Timo. Kommentarer överflödiga...

Snickaren ringer alltid två gånger

Så hörde han av sig, trots allt. Snickaren. Han bad om ursäkt för att han inte kom när han skulle. Han hade blivit ivägkallad till nåt akut (vad kan man ha för akututryckningar som snickare?), och jag hade fallit i glömska. Men han erbjöd sig i alla fall att komma med en gång, så det var ju bara att tacka och ta emot.

Så här bra blev det. Han har täckt över den fula cementfogen som de tidigare hyresgästerna ställde till med när de lade in golvplattorna, och de gjorde det snett dessutom, så snickaren fick göra en list som var lika sned för att det skulle bli snyggt. Finns inget att klaga på utförandet här, måste jag säga.

Det enda är att det kommer att ta lite tid att vänja sig vid den här listen. Jag har redan slagit i foten i den fem gånger sedan jag kom hem för en halvtimme sen...

Med betoning på svettis!

Nyss hemkommen från mitt jympapass, och jag kan bara säga så här: jisses, vad jag svettades! Det var riktigt varmt i lokalen, och jag tog i ordentligt idag. Svetten fullkomligt rann på mig, stora pölar bildades på golvet där jag hade legat. Några övningar kunde jag nästan inte utföra, för att jag svettades så mycket. Alla övningar där jag har händerna i golvet fick jag fuska mig igenom. När jag försökte utföra dem ordentligt bara gled jag omkring.

Men i övrigt var jag nöjd. Det känns som att passet börjar hitta hem nu. Några rörelser som kommer tillbaks lite för många gånger, men jag ska nog få bukt med dem också. Vänta ni bara!

Tråkig bok

Sedan i påskas har jag försökt ta mig igenom Den djävulske engelsmannen av Frances Stonor Saunders. Den handlar om en engelsk legoknekt, John Hawkwood, som härjade och spred skräck i Italien på 1300-talet. När han sedan begravdes där nere fick han ett stort monument över graven. Visst låter det intressant?

Maken till tråkig bok får man leta efter! Den är så segt skriven att det börjar krypa i hela kroppen efter bara ett par sidor. I vanliga fall hade jag slängt boken i väggen för länge sen, men jag har bestämt mig för att ta mig igenom den eftersom ämnet är så intressant. Nu är det bara 40 sidor kvar. Det kommer väl ta ett par veckor, med det här tempot. Och Göran Everdahl har tydligen prisat den här boken i i Go'kväll. Hur är det möjligt?!

Samtidigt har jag börjat läsa John Fowles Illusionisten. Jag tyckte att det var bättre att ha med sig en pocketbok till stranden än en stor inbunden sak. På den tid som jag har lyckats läsa 30 sidor i Den djävulske engelsmannen har jag klarat av 200 i Illusionisten. Den är aningens mer lättläst och givande, skulle man kunna säga...

Feeling hot, hot, hot!

Jag klagar verkligen inte på värmen. Det är jättehärligt med sommarvärme. Men jag kan bara konstatera att min kropp tyvärr inte funkar när det är så här varmt. Jag klarar av kyla hur bra som helst. Jag brukar sucka djupt när kollegorna klagar på hur kallt det är i Riddarholmskyrkan. Det senaste är att de går runt med Slottets vinterrockar på sig (nå, de kanske har slutat med det nu. Jag har inte varit där sedan värmeböljan startade) inne i kyrkan. Då tar jag av mig kavajen och njuter av svalkan.

Däremot slutar jag fungera som människa när det blir så här varmt. Jag stod utanför Rosendal idag och talade med Kristina, och jag hann knappt sticka näsan utanför slottets dörrar innan svetten började forsa över hela kroppen på mig.

Nu ska jag gå och lägga mig, och precis som hela förra veckan kommer jag att sova ovanpå täcket utan kläder. Allt annat blir för varmt.

Torterad!

Nyss hemkommen från Friskis och jag är plågad. Intensivjympaledarna har haft möjlighet att få samtala med rörelseexperterna för att se vad de behöver träna mer på själva. Nu är det medelledarnas tur, och jag är en av dem som fått möjligheten. Hillevi var med på mitt jympapass för ett par veckor sedan och hon konstaterade (till min förvåning) att jag är stark och inte behöver gå i gymmet så mycket. Däremot är jag väldigt stel och osmidig, så idag träffades vi för att jag skulle få lära mig de rörlighetsövningar som jag ska göra. Och jävlar, vad trött jag blev. Hillevi stod och petade på mig hela tiden som jag gjorde övningarna. Varje gång jag kände att nu sitter den, den här övningen kan jag göra så påpekade hon alla fel jag gjorde, och så gjorde jag dem som hon ville. Då blev övningarna helt plötsligt skitsvåra och urtunga!

Det ska bli roligt att se hur det går med det här. Vi ska ses en gång till och sedan ska jag klara mig på egen hand, är det tänkt.

I väntan på snickaren

Gårdagen blev låååååång för min del. Snickaren skulle komma hit för att fixa min list i köket, och han lovade att han skulle komma nån gång mellan 11 och 12. När klockan var halv fem orkade jag inte vänta längre, utan gav mig ut i solskenet. Resten av dagen hade jag suttit inne i värmen. Inte fullt så roligt.

Tapetångest

Nästa vecka kommer målarna för att tapetsera om i mitt sovrum. Jag har fått ett par provkataloger med de tapeter som värden betalar. Ingen av dem känns 100%-iga för min del, så jag frågade om man bara får välja bland dem. Nej, jag får gå till Björklund & Wingqvist och välja andra tapeter också, men då får jag betala mellanskillnaden. Värden betalar för tapeter som kostar ungefär 65 kronor rullen. Den billigaste tapeten jag kan tänka mig som jag har hittat hos B&W kostar 840 kronor rullen! Det blir väldigt mycket pengar om jag ska lägga emellan. Hur i hela friden ska jag göra!?

Elegi över en badklippa

Längst västerut på Långholmen, bakom några stora buskar har jag haft min badklippa. Inte många har känt till den, otillgänglig som den är. Klippan är precis lagom stor för högst fyra-fem personer. Där kan man ligga hela dagen ända tills solen har gått ner bakom Lilla essingens höghus. Skulle man ha glömt sina badbyxor gör det ingenting, nakenbad är nästan obligatoriskt där.

Eller snarare, så var det. Förra sommaren beskars buskarna nästan ner till roten. Nu finns det inget avskilt med klippan längre, och nu har de hittat dit; barnfamiljerna, picknicksällskapen och de älskande paren som sjunger Tomas Ledin för varandra. Kompisgängen som ölar och skränar Grillfantasterna. Allt är precis som på resten av Långholmen. Var ska man nu kunna ligga och njuta av solen utan att bry sig om vad som sker runt omkring?

Kristen, I love you!

Det här är en kärleksförklaring! En av mina favoritkomiker ses varje vecka i Saturday night live, Kristen Wiig. Hon har hamnat lite i skuggan av Amy Poehler, men överglänser henne i alla fall.

Kristen är en vacker kvinna, men hon är inte det minsta rädd att spela ful, och det är då hon är som allra roligast. När John Malkovich var gästvärd spelade hon i en sketch det snygga bombnedslaget på kontoret, men lyckades ändå göra henne ful och äcklig på ett väldigt roligt sätt. Snipiga tanter och passivaggressiva damer är också hennes specialitet. I gårdagens avsnitt med Hugh Laurie som gästvärd var hon lysande i julmiddagen från helvetet. Hon hade inte många repliker, men hennes sätt att dänga servetten i bordet för att visa att hon om och om igen minsann tänkte gå därifrån var obetalbart!

Kristen Wiig är en av de främsta anledningarna till att jag kolla på Saturday night live varje vecka. Jag vill inte missa en minut av hennes geni!

Persona non grata?

En tre-fyra personer i min bekantskapskrets har tydligen sagt upp bekantskapen med mig. Det är ingen stor kris på det sättet. Ingen av dem tillhörde mina närmsta vänner, åtminstone två av dem var väl nånstans mellan bekant och vän. En var en före detta kollega från teatern. Så jag klarar mig utan dem. Men jag blir bara så förvånad, att gå från att höras emellanåt och faktiskt bestämma att man ska ses till att helt utan förvarning bara sluta höra av sig och sluta svara när jag hör av mig. Jag vet inte vad det är jag har gjort, och det känns inte som att jag har haft tillfälle att göra nånting värt att säga upp bekantskapen för.

Jag, som tror gott om människor och som försöker behandla mina vänner väl, har in i det längsta intalat mig själv att de bara inte har haft tid att svara, men de kommer nog höra av sig snart. Men när man ser att de minsann har tid att svara andra personer som hör av sig på Facebook så tycker jag ju att de borde kunna svara mig också.

Som sagt, så är det inga närmare vänner, men jag gillar dem och hade hoppats att vi skulle kunna ses oftare. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och ägna mig åt mina riktiga vänner istället...

Sommaren rullar på

Se här, blåbären har börjat komma. Bara ett par stycken än så länge, men i alla fall!

Dagens Rosendalsrapport

30 grader varmt, soligt och ingen visning kl 12. Man kan ha det värre. Som igår, när ett franskt par kom 40 minuter innan visningen skulle börja och ville sitta inne och svalka sig. Alltså var jag också tvungen att stanna inne. Är det för mycket begärt att turisterna förstår att vi svenskar måste få vara ute de tio minuter om året som vi har sommarvärme? Va?!

Fast det kunde ju vara värre ändå. Kollegorna som jobbade första halvan av juni hade kofta och värma tröjor och frös inomhus...

Tillägg:
Det blev bara en lugn första timme. Sedan kom visningarna slag i slag. Ann och jag fick tre visningar var, ganska bra på fyra timmar.

Lusthus

I dagens DN Bostad visar man upp exempel på nya friggebodar (de får ju vara upp till 15 kvadratmeter nuförti'n), bland annat det här huset, som är en kopia av ett lusthus som Fredrik Blom gjorde 1822. Fredrik Blom är arkitekten som gjort bland annat Rosendals slott och kontorshuset som jag skrivit om förr.

Ack, om mina föräldrar insåg att det är det här huset de ska skaffa istället för den fallfärdiga friggeboden de ska göra sig av med...

Michael Jackson är död

Onekligen förvånande. Att han var konstig visste vi ju alla, men att han skulle gå och kola vippen vid bara femtio års ålder var det nog ingen som räknade med.


Michael Jackson har aldrig varit nån stor favorit för min del. Han har gjort en del bra låtar, men jag har aldrig känt mig lockad att köpa ett helt album med honom. Thriller är väl den som har legat högst upp på listan för min del.

Och på tal om Thriller, när videon till den kom satt Jörgen och jag och hade långa diskussioner om vad Michael egentligen säger när han håller på att förvandlas. Jag hävdade envist att han säger "run away" och Jörgen hävdade lika envist att han säger "go away". Det här är viktiga saker för trettonåringar!

Nu när jag lyssnar på den igen tror jag att vi båda hade fel. Definitivt hade jag fel, för det är inte "run away". Det låter inte riktigt som "go away" heller, snarare "get away". Jag får nog ta och kontakta Jörgen och diskutera igenom det här en gång för alla...