Det var inte lätt att ta sig upp ur sängen i morse, så där extra tidigt som man absolut inte har nån lust med just en lördag. Men nu var det en bokad visning på Rosendal som jag skulle ta hand om, så det var bara att kravla sig upp.
Nu var det inte särskilt synd om mig när jag väl kom ut till Rosendal - vilken fantastisk morgon det var! Hög klar luft, sval luft och absolut stilla utanför det lilla lustslottet. De enda ljud jag kunde höra var fågelkvitter och nånstans lång i fjärran kunde jag höra klappret från en häst som långsamt skrittade vägen fram. Träden och buskarna gick från djupgrönt via gult och orange till rött, under ett par av träden hade löv börjat lägga sig som en orange matta. Jag svor ve och förbannelse över att min kamera hade slut på battterier (jävla skittelefon!) så jag kunde inte ta någon bild av den här fantastiska morgonen. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord när jag berättar hur vackert det var.
Att gruppen sedan var kraftigt försenad gjorde mig absolut ingenting. Jag satt på trappan utanför slottet och bara njöt av den här underbara höstmorgonen. Jag skulle mer än gärna göra om det, men nu är det nog inte så många chanser kvar - slottet bommar igen för vintern om ett par veckor och sedan får jag vänta ända till våren innan jag får visa det igen.
1 kommentar:
Du lyckas att beskriva händelsen måleriskt med ord, så bild behövs inte. Dessutom ger ditt exempel hopp om att den som går upp tidigt (om än ofrivilligt) belönas rikligt av Aurora, morgonrodnadens gudinna... Har nyligen accepterat simkurs för min dotter med start på söndagar kl. 08:30 (hur kunde jag bara?), och hoppas på Aurora nu...
AM
Skicka en kommentar