Mikko Virtanen är svensk i själ och hjärta. Tyvärr inte etniskt eller medborgarmässigt. Hans högsta dröm är att få bli en äkta svensk, för det är det allra finaste man kan tänka sig. Så han studerar svenskar och övar. Han repeterar med repliker ur Scener ur ett äktenskap, som han spelar upp mot skyltdockor han har stulit från affärer. Till sist känner han sig redo att flytta till Sverige och bli äktsvensk.Miika Nousiainens roman om "nationalitetstransvestiten" Mikko har blivit en stor succé i Finland, och nu har den kommit på svenska. Jag läste en artikel om den i DN, och tyckte att den verkade vara jätterolig (jag skrev om det här). Samma dag som den släpptes så beställde jag den, och nu har jag läst klart den.
Tyvärr var den inte fullt så rolig som jag hade hoppats. Den har sina infall, och den ironiska blicken på Sverige har sina poänger. Men samtidigt blir Mikko (eller Mikael, som han blir i Sverige) en ganska kylig person. Vi kommer honom aldrig särskilt nära, han döljer sin sanna personlighet och försöker desperat överta en svensk persona och vi lär aldrig känna den riktige Mikko. Han blir ganska ointressant.
Samtidigt är han inte tillräckligt skruvad för att han ska vara intressant i sin galenskap. Han är beredd att bokstavligt talat döda för sin svenskhet, och inte ens det gör han med särskilt stort patos. Det blir lite som det blir. Allt flyter ut i ett enda stort jaså. Intressant blir det först när bilden rasar och vi får en liten glimt av den riktige Mikko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar