Gamer

I en fascistoid framtid låter man dödsdömda fångar kämpa i moderna gladiatorspel om sin frihet. Det här är inte en helt ny idé, det finns ganska många filmer på det temat. Gamer är det senaste exemplet. Det som är nytt med den här filmen är att det är utformat som ett datorspel. Spelare kan styra sina fångar via datorn. Överlever man 30 omgångar blir man frigiven.

Gerard Butler är Kable, som klarat 29 omgångar och nu bara har en sista omgång kvar. Han styrs av spelaren Simon (ni fattar det väldigt subtila skämtet, va?) som sitter hemma vid datorn. Men självklart finns det mer på spel här. Kable ska inte få överleva den sista omgången. Spelets skapare Ken Castle (Michael C. Hall) är en ond, ond människa, som planerar att ta över hela världens befolkning, och Kable är ett hot mot detta. Exakt hur framgår inte. Dessutom har han adopterat Kables dotter, den elakingen!

Castle har skapat två olika spel, där man får överta kontrollen av levande människor. Det är det Sims-liknande Society och dödarspelet Slayers. Kable är med i Slayers, och hans fru låter sig utnyttjas i Society. Society är ett spel som mest verkar gå ut på att folk står på torg och dansar och rör sig ryckigt och alla tjejer visar tuttarna stup i kvarten. Det slår mig att när man ska visa riktigt dekadent beteende i amerikansk film så får man alltid se två tjejer som hånglar med varann. Två killar som gör detsamma är näst intill obefintligt. Så dekadenta blir man inte i Staterna.

Själva tanken med handlingen skulle kunna vara lite intressant, om det inte vore för alla logiska luckor. Och förhållandet mellan spelare och slayer kommer helt i skymundan. Det känns som att man bara har försökt komma på en ny variant av fånge-som-gladiator-film, utan att bry sig om vad man ska göra med upplägget.

Det emellanåt snygga fotot och ett riktigt bisarrt dansnummer med Michael C Hall lyfter den här soppan ytterst lite ur det träsk den klafsar runt i. Det kan nog inte bli mer än en enda nanostyrd gnurgla för det här.