Gamla spel blir som nya

För ett tag sen släpptes Secret of Monkey Island i en specialversion. I stort sett samma spel som 1990, fast i snyggare kostym. Grafiken är snyggare och interagerandet likaså. I övrigt har man inte ändrat nånting.

Jag har roat mig med att spela igenom det, och jag måste säga att jag var inte besviken. Jag kände igen varenda scen, men allt var bara mer njutbart. I specialversionen kan man växla mellan originalet och den nya versionen, och det måste jag säga att den nya versionen är mer njutbar. Jag provade även att spela Monkey Island 2: LeChuck's revenge i originalversion, och även om det finns viss nostalgi i de fulpixlade figurerna så skulle jag inte ha något emot en uppdaterad version även av det.

På Steam kan man ladda ner de sju första delarna av King's Quest, som även de tillhörde favoriterna när de kom. Jag roade mig med att göra det idag, och tyvärr måste jag säga att de fyra första delarna i stort sett är ospelbara. Miljöer och figurer är hopplöst föråldrade i utseende, gubbarna kan inte gå runt ett enkelt träd om man inte ställer dem exakt rätt och den där hemska musiken gör mig tokig. Dessutom är de första delarna textbaserade, alltså att man skriver "talk to man" istället för att klicka och välja agerande. Jag stod bara ut i några minuter med de första delarna. Femte delen gick inte att spara, så då tröttnade jag på den. Sjätte delen har jag spelat så många gånger att jag kan den utantill. Så den enda delen jag har kunnat spela ordentligt är den sjunde.

Efter lite letande hittade jag uppdaterade versioner av både King's Quest: Quest for the crown och King's Quest II: Romancing the stones, båda två dessutom gratis. Det här ska bli riktigt roligt att prova! Enligt hemsidan så har man inte bara uppdaterat grafik och lagt till peka-och-klick-möjlighet, utan även fördjupat historien, spelat in ny musik och lagt till röster. Det här kan bli riktigt roligt! Jag återkommer med åsikter.

I gårdagens DN skrev Jonas Thente om just det här, och han och jag verkar inte riktigt vara av samma åsikt. Han uppskattar de äldre varianterna just av nostalgiska skäl och vill inte ha nån uppdatering. Jag är precis tvärtom, särskilt om man gör som med Monkey Island, det vill säga att man kan växla mellan original och uppdatering.

Uppdatering:
Nu har jag provat de nerladdade King's Quest I och II. Banne mig nästan perfekta. Man har utgått från King's Quest V: Absence Makes the Heart Go Yonder! när man har designat den, och där har vi en nivå på nostalgi som funkar på mig. Jag känner igen upplägget och designen. Inte för pixlade gubbar heller.

King's Quest I är ett ganska enkelt upplagt spel. Man har i uppdrag att hitta tre förlorade skatter, som finns gömda nånstans i landet Daventry. Nu är Daventry inte något stort land, åtta bilder bred och sex bilder hög. Dessutom är det cirkulärt, så går man bara tillräckligt långt åt ett håll kommer man snart tillbaks till utgångspunkten. Detta är åtgärdat i King's Quest II, där bergmassiv hindrar en från att gå för långt åt söder, och havet sätter stopp åt väster. Vad som händer norr- respektive österut vet jag inte än (där är man dessutom i ett annat land). Jag har koncentrerat mig på ettan hittills.

Gåtorna är enkelt upplagda, men emellanåt lite kluriga. Kan man bara sina folksagor kan man lista ut hur man ska lösa dem. Ett troll vaktar en bro. I en annan del av landet går en get och betar. Hmmm...

Det ska bli kul att spela igenom de här spelen och se vad som händer. Originalen var lite före min tid. Jag kom inte igång förrän King's Quest IV: Perils of Rosella.