Förlåt, Felix!

Ikväll gick andra delen av Roast på femman. Kanske inte världens roligaste program (förra veckans avsnitt var dessutom roligare), men bättre än SVT:s försök Grillad.

Däremot satt jag kallsvettig när jag såg programmet, precis som jag brukar bli varje gång jag ser Felix Herngren. Jag får nämligen väldigt dåligt samvete. En gång i tiden var Anna ihop med Fredrik Lindström, och på så sätt ramlade jag med på ett hörn emellanåt i deras gäng.

Vid nåt tillfälle var Anna och jag och kollade på en show som de båda hade på nåt litet ställe, jag tror att det var vid Sankt Eriksplan. Efteråt gick vi ett gäng till Sturecompagniet för en eftershowöl. Vi var några som också passade på att äta lite (jag minns än i dag att det var en pyttipanna som var jättegod). Efter ett tag tyckte Anna och Fredrik att det var dags att gå, och då tyckte jag att det inte var nån idé att jag stannade kvar, så vi samlade ihop oss och gick.

Väl ute i taxin slog det mig att jag hade glömt att betala för maten. Jag hade bara betalat för ölen som jag köpt i baren. Jag tänkte kliva ur taxin och gå tillbaks och ta hand om det, men Fredrik sa att det gör ingenting, för Felix har råd att ta hand om det. Så jag lutade mig tillbaks i bilen och åkte hemåt. Det var sista gången jag träffade Felix, och ända sedan dess har jag haft dåligt samvete för att jag lät honom ta hand om min springnota.

Nu, femton år för sent, får jag väl passa på och be Felix om ursäkt för det hela! Han har säkert glömt det, men varenda gång jag ser honom så hoppar minnet upp i huvudet på mig.