Ända sedan jag var liten har jag hyst en enorm fascination för Skottland. Jag vet inte varför, men när det rör Skottland så blir jag nästan tårögd. Varje gång jag hör säckpipsmusik får jag rysningar utmed ryggraden. Rysningar av det bra slaget, alltså. Det enda jag inte är så förtjust i är väl whisky. Men då finns det ju andra i familjen som tar hand om den biten istället.
Just nu på svt går en serie som heter Mitt nya liv i Skottland. Där får vi följa marinbiologen Monty Halls som ska vara självförsörjande i ett halvår på högländernas västkust. Han har flyttat in i ett litet stenhus, som han har fått lägga tak på själv, han har planterat egna grönsaker, föder upp grisar, får och höns och har byggt ett eget litet elverk.
Förutom det dagliga arbetet med gården ger han sig ut på upptäcktsfärd på öarna runt viken där han bor. Han tittar på djur- och växtliv och så lär han känna ortsbefolkningen.
Jag sitter framför teven och fullkomligt suger i mig alla skotska miljöer, och jag känner att jag måste, måste, måste åka tillbaks till Skottland snart och uppleva mer än vad jag hann med första (och hittills enda) gången jag var där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar