När vi hade readingen på Jeeves kom Andreas och jag att prata om vår uppsättning av Maria Stuart. Andreas hade helt missat stämningen bakom scenen. Ensemblen fullkomligt hatade varann. Det hade varit en jobbig repperiod, men det hade han missat för mot slutet var han tvungen att åka bort och kom tillbaks lagom till att vi började repetera på scen. Vi var alla så professionella att vi gav allt på scen, och sedan satte vi oss i varsitt hörn och talade inte till varann.
En annan sak som Andreas inte kom ihåg var att han faktiskt lättade upp stämningen. Han var uppvilad och glad och gick runt och visslade på en jingel från Jappreklamen. Det är svårt att tänka sig att det kan lätta stämningen när man hela tiden visslar på en och samma jingel, men det är så låg stämningen var. Och för er som inte minns reklamen, så kommer den här!
1 kommentar:
Herregud, hade han missat det! Jag var också borta mycket mot slutet, hade ju en till premiär ungefär samtidigt, men jag kanske fick mer rapporter från dig. Fan vilken bra föreställning det var förresten, eller har jag förskönat den i minnet? Schnittke, jag ryser...
Skicka en kommentar