Lukasevangeliet, pfft! Det finns bara ett julevangelium och det är det här!
Tiden gick, men ingenting hände.
Bara det lilla knyttet som druckit te stack fram bakom vedboden. Det hade tagit alla sina släktingar med sig och släktingarnas vänner och allihop var lika små och grå och ynkliga och frusna.
Glad jul, viskade knyttet blygt.
Du är verkligen den första som tycker att julen är glad, sa muminpappan. Är du inte alls rädd för vad som ska hända när den kommer?
Den är ju här, mumlade knyttet och satte sig i snön med sina släktingar. Får man titta? Ni är en så underbart vacker gran.
Och all maten, sa en av släktingarna drömmande.
Och riktiga presenter, sa en annan släkting.
Jag har drömt om att få se dethär på nära håll i hela mitt liv, avslutade knyttet och suckade.
Det blev alldeles tyst. Ljusen brann med orörlig låga i den lugna natten. Knyttet och hans släktingar satt alldeles stilla. Man kände hur de beundrade och längtade,det kändes starkare och starkare och till slut makade sig muminmamman lite närmare pappan och viskade: Tycker du inte.
Ja, men om, invände pappan.
I alla fall, sa mumintrollet. Om julen blir arg kan vi kanske rädda oss på verandan.
Så vände han sig till knyttet och sa: Varsågod, det är ert alltsammans.
Knyttet kunde inte tro sina öron. Det gick försiktigt fram till granen, och efter det kom hela raden släktingar och vänner med morrhåren darrande av andakt.
De hade aldrig haft en egen jul förr.
Nu är det nog säkrast vi sticker iväg, sa mumintrollets pappa oroligt.
De tassade hastigt upp på verandan och gömde sig under bordet.
Ingenting hände.
Tove Jansson, Granen
God jul till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar