Gott nytt år!

Jag låter Abba säga det vi alla tänker just idag!

Tove fyller hundra

© Moomin CharactersTM

Det är svårt att tänka sig, men 9 augusti nästa år (för det är ju nyårsafton än så länge!) skulle Tove Jansson ha fyllt ett jämnt sekel! Det här kommer självklart att uppmärksammas, och det över hela jorden.

För att samla all information om vad som sker och när finns det en hemsida helt tillägnad detta stora jubileum, där man kan se vad som finns planerat. Jag kan ju bara säga så här, att om jag hade råd så skulle mina resplaner vara ganska självskrivna vid det här laget. Tyvärr får jag väl nöja mig med de närmaste evenemangen. 

BBC går ut hårt och redan 9 januari sänder de en entimmes dokumentär om Tove och hennes verk. När den visas i Sverige (och jag förutsätter att SVT kommer att sända den!) är inte klart vid det här laget såvitt jag vet.

Nu går jag och bäddar ner mig med årets julklapp - senaste delen av Muminserien - och tar ett glas hallonsaft till!

Unleash the barbarian horde!

Fick precis besked från bokningen - alla julgransplundringarna ute på Ulriksdal är slutsålda! Det har tydligen varit ett stort tryck efter dem, och vi hade till och med kunnat sälja ännu fler biljetter om det hade funnits några.

Det här är självklart jätteroligt att höra, samtidigt ger det mig en satans prestationsångest! Nu måste det ju bli riktigt bra också!

Chicago på Stadsteatern

Stadsteatern fortsätter med att leverera stora Broadwaymusikaler i höst, och det är ett beslut jag hurrar för. Nästa säsongs musikalsatsning blir Chicago, ännu en favorit. Jag såg den när den gick förra gången i Stockholm med Petra Nielsen, Anki Albertsson och Rolf Lassgård i huvudrollerna. Filmen tillhör favoriterna också.

Den här gången är det Roine Söderlundh som regisserar och koreograferar. Det är ett bra val, tror jag. Han har koreograferat ett stort antal musikaler, och vunnit flera guldmasker för sina insatser - bland annat Singin' in the rain, en av senaste årens största musikalupplevelser för min del - inte minst för dansens skull. Sin första Guldmask fick han redan 1999 för West Side Story. Sedan har han vunnit för Showstoppers (samma år var han även nominerad för koreografin i Lorry) och Grease. Dessutom nominerades han för koreografin i Pippi Långstrump, Cabaret, Footloose och Rivierans guldgossar. Allt är således upplagt för en bra uppsättning!

Ingen ensemble är presenterad än, så det blir väl bara till att avvakta. Det är väl det enda som gör mig lite orolig. Jag hoppas att de inte väljer några affischnamn som inte är rätt för rollerna. Det har ju hänt förr, om man så säger. Bevis A - Sweeney Todd!

Att Sweeney Todd är en av mina favoritmusikaler är ingen hemlighet, inte heller att jag har fruktansvärt svårt för Peter Jöback och alla hans manér. Så ni förstår vilken jobbig situation jag hamnade i när det avslöjades att Jöback (tenor) skulle spela huvudrollen (basbaryton) i just Sweeney Todd på Stadsteatern. Inte nog med att jag inte klarar av honom, han är helt fel i rollen. Nå, men Stadsteatern vill satsa på publikfriande namn och det får de väl göra om de vill. Men för egen del kom jag väldigt raskt fram till att hur mycket jag än älskar Sweeney Todd kommer jag inte att se den så länge som han gör huvudrollen.

Jag hoppas att det inte blir så att Stadsteatern försöker hålla kvar Jöback genom att ge honom rollen som Billy Flynn. Han skulle säkerligen suga åt sig rollen om han erbjöds den, men han är lika fel i den rollen som Todd.

Medan jag skrev det här började jag tänka på hur situationen skulle kunna bli värre, och kom på det! Med Pernilla Wahlgren och Carola som Roxie och Velma skulle vi dra på oss världens undergång, det är jag övertygad om. Och så vill vi väl inte ha det?

Barnpedagogens första uppdrag

Sådärja, nu ligger annonsen ute på nätet! Jag kastades rätt in i arbetet när jag väl fick tjänsten som barnpedagog nu i november - att anordna en julgransplundring på Ulriksdal. Nå, det var väl inte precis någon överraskning för mig, jag hade trots allt varit med och tagit fram konceptet några veckor tidigare. Men nu helt plötsligt skulle jag göra det verkligt också. En hel del läsande om julfirande förr i tiden, med fokus på borgerskapet och kungligheter har det blivit.

Eftersom aktiviteten ska äga rum ute på Ulriksdal tyckte jag att det är självklart att det är Karl XV som bjuder in. Då julgransplundringar inte var särskilt vanliga på 1860-talet har jag istället fått utgå från Karls egna julfester och plocka in modernare aktiviteter till en fungerande helhet.

En sak som Karl ägnade sig åt på sina julfester var att utse en bönkung. Det är en gammal tradition i Frankrike. Maria Stuart introducerade den i Skottland, där den fortfarande kallas för King Cake. I en pudding eller mjuk kaka gömmer man en böna (i Frankrike använder man emellanåt ett smycke eller en porslinsfigur än idag), och den som får bönan i sin bit blir bönkung eller -drottning. Till bönkungens uppgifter hörde att utse arbetsuppgifter åt sitt hov. Karl själv blev vid en julfest utsedd till trappsopare till allmän munterhet.

Hur det här kommer att fungera får vi se under trettonhelgen, då vi kör inte mindre än fyra plundringar på två dagar. Välkomna, vetja!

Mer Mariah

Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till Mariah Carey - jag tycker att hon är ganska vedervärdig. Å andra sidan är den där videon till All I want for Christmas is you väldigt charmig.

Nu har det dykt upp en ny video som jag fullkomligt älskar. Steve Kardynal är en kanadensisk komiker som gjort sig känd för att mima till kända låtar på Chatroulette och klippa ihop folks reaktioner till videor. Hans senaste video är just All I want for Christmas, och precis som de tidigare jag har sett så fullkomligt älskar jag den!

Aardman animation önskar god jul

Jag avstår från att säga något vidare. Luta er bara tillbaka och njut av den här filmen!

Toveevangeliet

Lukasevangeliet, pfft! Det finns bara ett julevangelium och det är det här!

Tiden gick, men ingenting hände.
Bara det lilla knyttet som druckit te stack fram bakom vedboden. Det hade tagit alla sina släktingar med sig och släktingarnas vänner och allihop var lika små och grå och ynkliga och frusna.
Glad jul, viskade knyttet blygt.
Du är verkligen den första som tycker att julen är glad, sa muminpappan. Är du inte alls rädd för vad som ska hända när den kommer?
Den är ju här, mumlade knyttet och satte sig i snön med sina släktingar. Får man titta? Ni är en så underbart vacker gran.
Och all maten, sa en av släktingarna drömmande.
Och riktiga presenter, sa en annan släkting.
Jag har drömt om att få se dethär på nära håll i hela mitt liv, avslutade knyttet och suckade.
Det blev alldeles tyst. Ljusen brann med orörlig låga i den lugna natten. Knyttet och hans släktingar satt alldeles stilla. Man kände hur de beundrade och längtade,det kändes starkare och starkare och till slut makade sig muminmamman lite närmare pappan och viskade: Tycker du inte.
Ja, men om, invände pappan.
I alla fall, sa mumintrollet. Om julen blir arg kan vi kanske rädda oss på verandan.
Så vände han sig till knyttet och sa: Varsågod, det är ert alltsammans.
Knyttet kunde inte tro sina öron. Det gick försiktigt fram till granen, och efter det kom hela raden släktingar och vänner med morrhåren darrande av andakt.
De hade aldrig haft en egen jul förr.
Nu är det nog säkrast vi sticker iväg, sa mumintrollets pappa oroligt.
De tassade hastigt upp på verandan och gömde sig under bordet.
Ingenting hände.

Tove Jansson, Granen

God jul till er alla!

Ursvensk julmusik

Det kan vara svårt att tro när man hör den latinska texten (och det väldigt engelska uttalet), men det här är faktiskt en svensk julvisa! Åtminstone kommer den ursprungligen från en svensk sångbok, Piae Cantiones, tryckt 1582. Boken anses vara den äldsta musikboken i Norden.

Sångerna nedtecknades av Didrik Persson Ruuth, eller på latin - Theodoricus Petri Rutha, under sin studietid vid Katedralskolan i Åbo. Senare anställdes Mäster Didrik vid kung Sigismunds kansli på Stockholms slott. När Karl IX tog över makten utvisades den trogne Didrik och han avled i Polen.

Psykedelisk konst

I samarbete med Colby presenterar jag här lite psykedelisk konst! Han tog bilderna, jag satte ihop dem till en GIF.

Sound of Music - Live

För lite mer än ett år sedan avslöjade NBC sina planer för sin stora tevesatsning - en liveversion av Sound of Music! Torsdagar har inte varit lyckade på ett bra tag för kanalen, och nu tänkte man satsa allt på ett kort.

Direktsända musikaluppsättningar har inte gjorts i USA på över femtio år, men en gång i tiden var det årligt återkommande evenemang. Rodgers & Hammersteins Askungen specialskrevs till exempel för teve och Julie Andrews. Nu var det som sagt länge sedan sist.

I USA lät inte reaktionerna vänta på sig. HUR VÅGAR DE GÖRA EN NYVERSION AV DEN KLASSIKERN?! Personligen har jag inga problem med det. Filmen med Julie Andrews försvinner ju inte, och nu var det inte frågan om att göra en nyinspelning av filmen. Smart nog valde producenterna att göra scenversionen istället, och den skiljer sig åt från filmen på flera punkter (Maria och Abbedissan sjunger My favourite things som duett, under åskvädret sjunger Maria och barnen The lonely goatherd bland annat. Dessutom ströks ett par sånger i filmen, men här är de tillbaks). Så där såg jag fram emot det med tillförsikt. Detta trots att jag när jag såg filmen för första gången ytterst blygsamt utnämnde Sound of Music till "den bästa film jag någonsin sett och någonsin kommer att se"!

Betydligt jobbigare blev det när jag fick höra vem som skulle göra Maria - Idolvinnaren och countrysångerskan Carrie Underwood. Helt oprövad i teatersammanhang. Sjunga kan hon, även om hennes röst inte tilltalar mig, alldeles för hård och metallisk för min smak, men skulle hon klara av att agera också? Oron stillades inte när jag fick se affischen (den här ovanför) - stel och uttryckslös.

I torsdags var det äntligen dags för sändning. Själv fick jag vänta till dagen därpå innan jag kunde se den, och det gjorde ju ingenting. Då slapp jag reklamavbrotten och drog ner sändningstiden med nästan en timme.

Genast infrias farhågorna - Underwood är helt enkelt fruktansvärd i talscenerna. Sjunga kan hon, som sagt, men säga repliker på ett trovärdigt sätt funkar helt enkelt inte. Det är emellanåt direkt plågsamt att se. Till hennes fördel ska väl sägas att hon faktiskt anstränger sig. Att hon sedan inte lyckas alls är däremot synd. Inte blir det bättre av att kemin mellan henne och kapten von Trapp (Stephen Moyer från True Blood) är totalt obefintlig. Moyer är lika stel han, och trots att han ska ha vana från musikalteater så sjunger han emellanåt i ärlighetens namn surt och klarar inte heller av att leverera repliker trovärdigt.

Skådespeleriet överlag höjer sig tyvärr inte mycket över amatörteater bland de större rollerna. Barnen verkar inte ha fått särskilt mycket hjälp heller och ser ganska vilsna ut i de scener där de inte sjunger och dansar (vilket de däremot gör lysande!), med ett par undantag. Joe West som Kurt (jublet på twitter när han sätter den där höga tonen i So long, farewell!) och framför allt Ariane Rinehart som Liesl är i stort sett fläckfria. Jag undrar om vi inte kommer att få se dem båda i fler sammanhang framöver.



Det som lyfter Sound of Music och faktiskt gör den sevärd, trots mina ganska hårda ord här ovanför, är självklart historien och musiken, den snygga iscensättningen och framför allt - birollsinnehavarna! Om producenterna av feghet/penningtörst (välj själva vilket ni tror är troligast) så har man satsat på kvalitet i de mindre rollerna. Audra McDonald som Abbedissan är helt fenomenal, om någon hade tvivlat på det. Inte mindre än fem Tonystatyetter har hon på hyllan hemma (Carousel, Master Class, Ragtime, A raisin in the sun samt Porgy and Bess så sent som förra året), vilket ger henne en delad förstaplats i Tonyvinster, tillsammans med Julie Harris och Angela Lansbury. Hon lyckas fylla en ganska hopplös roll och gör henne intressant. Hennes framförande av Climb ev'ry mountain ger en rysningar av välbehag.

Men de som stjäl varenda scen de är med i är Christian Borle som Max och Laura Benanti som Baronessan. Helt fantastiska! Borle är väl i Sverige mest känd för de, typ tolv, personer som såg Smash under de fem minuter när den gick på trean. På Broadway har han gjort sig känd för bland annat rollen som Bert i Mary Poppins och den blivande Kapten Krok i Peter and the starcatcher (för vilken han fick en Tony förra året). Benanti är även hon Tonyvinnare, för rollen som Louise i Gypsy. Hon gjorde sin Broadwaydebut som inhoppare i - gissa vilken roll, just det Maria - Sound of Music. Nu gör hon en fenomenal baronessa. Hennes sidblickar borde visas för alla teaterskolelever som ska lära sig att visa känslor med små medel. Känslan när kapten von Trapp väljer Maria och dumpar baronessan är lite som när Ivanhoe väljer Rowena istället för Rebecca. Man vill bara skrika NEEEEEEJ! Vilken insats! Och hur snygg är hon inte. Kläderna hon har fått gör att Maria ser ännu tristare ut.



 SVT har tydligen köpt in inspelningen och enligt Pekka Heinos twitter (jag har inte hittat det på SVT.s hemsida dock) kommer den att sändas i januari. Då kan ni själva göra er en uppfattning. Om det blir en fortsättning på livesända musikaler, och det kan både hoppas och tro på med tanke på att tittarsiffrorna låg på i genomsnitt 18,5 miljoner tittare under de tre timmarna vilket är rekord för ett icke sportrelaterad program på över tio år, så kan man väl få be om att de väljer skådespelare och sångare för sina talanger och inte bara för säljande namn. Och på tal om säljande namn, nog hade Amy Adams varit roligare att se i rollen som Maria. Jag är övertygad om att hon skulle klara den galant!

En Serafimerriddare har gått ur tiden

Ikväll kom beskedet att Nelson Mandela har avlidit. En stor man som kommer att saknas, en värdig mottagare av Nobels fredspris.

Vid sitt statsbesök i Sydafrika 1997 tilldelade Kungen Nelson Mandela Serafimerorden, och som seden bjuder kommer det att på begravningsdagen hållas en Serafimerringning i Riddarholmskyrkan, såtillvida att begravningsdatumet offentliggörs i förtid.

Klockan tolv på begravningsdagen öppnar kyrkan för allmänheten att närvara vid den lilla ceremonin som kommer att äga rum, då Serafimerklockan kommer att slå i en timme. Ljus kommer att tändas till minnet av denne store statsman. Sedan kommer hans serafimersköld hängas upp på väggen i kyrkan bland övriga avlidna riddare.

Mannen med Maleficenttatueringen

Jag har alltid sagt att jag inte kommer att skaffa någon tatuering, framför allt på grund av min nålskräck. En annan anledning är att den tatuering jag vill ha - Maleficent ur Törnrosa omgiven av eldsflammor - kräver utrymme för att bli snygg, hela skuldran åtminstone. Och ja, så här blev nu tatueringen!

Men nej, det är bara ett enda stort falsarium. Jag har fortfarande ingen tatuering, det hela är gjort med Photoshop. Jag ligger hemma och är dunderförkyld, har knappt orka flytta mig från sängen till soffan till datorn. Så jag låg där och kollade på YouTube-klipp på mobilen och hamnade i en instruktionsfilm i hur man lägger till realistiska tatueringar på foton, och bestämde mig för att pröva.

Bilden jag vill ha är en inspirationsbild av Marc Davis och finns i boken Disney Animation, så den skannade jag in. Davis var en av Disneys "Nine old men", som varit med från början, och han är det som designat - förutom Maleficent - bland andra Stampe, Alice, Askungen och Tingeling. Sedan var det bara att ta ett foto på mig själv och börja leka. Det tog ett tag innan jag fick till den.

Och Gud hjälpe mig - jag tycker faktiskt att den blev riktigt häftig! Kanske man skulle vända på henne så att trollstaven ligger ut mot axeln, bara...