Mass

1971 skulle John F. Kennedy Center invigas och Jacqueline Kennedy-Onassis bad Leonard Bernstein skriva ett verk till invigningen. Ursprungligen tänkte sig Bernstein en vanlig mässa, men bestämde sig sedermera för att experimentera lite. Resultatet blev Mass, med texter av Bernstein själv, Stephen Schwartz och Paul Simon. President Richard Nixon blev avrådd att vara med på invigningen, för Bernstein var en sån där jobbig vänstermänniska, och verket kanske innehöll ett fredsbudskap. Dessutom skulle Bernstein ha betett sig på ett konstigt sätt på genrepet. Han grät öppet och kramade om en färgad man! Nixon avstod också mycket riktigt från att delta.

Nu ges verket i Oscars kyrka med över hundra deltagare på scen. Solister, flera körer och dito orkestrar samsas i högkoret, för evenemanget inbyggt i byggnadsställningar. Själva grundhandlingen går ut på att Officianten (en helt fantastisk Olle Persson) ifrågasätts i tron av Gatans folk och han tappar tron ett tag innan han i slutet återfår den igen.

Ska jag vara ärlig hängde jag verkligen inte med i handlingen, och som den fullblodsateist jag är tyckte jag att det bara var bra att han ifrågasatte tron. Bernstein baserade verket på den romerskkatolska mässan, och det kan vara en bidragande orsak till att jag inte hängde med i svängarna. Detta till trots satt jag bara och gapade. Mass var en helt enorm upplevelse! Det var bara att greppa tag i sätet och hänga med.

Musiken är inte den lättaste, det är emellanåt ganska atonalt och de riktiga melodierna är få. Det var också länge sen jag såg så många gå under föreställningen. Musiken i Mass verkar vara av hata/älska-typen, men om man då som jag tillhör älska-kategorin så var det en helt utpumpande upplevelse.

Mass går den här veckan också, så har ni inte skaffat biljett än är det lika bra att ni gör det! Den här vill ni bara inte missa.

Oscarskyrkan har inte släppt några filmbilder, så ni får nöja er med den här trailern till originaluppsättningen.