Crona aa gull aa siith huffuudh bar eeth gull äplä i hans höghra hand war i syne winstra handh gull septrum förde een riddare eeth gylth barth sward för honum rörde
Idag år 1276 kröntes Magnus Ladulås till kung av Sverige i Uppsala av ärkebiskop Fulco, eller Folke Johansson som han egentligen hette. På Wikipedia står det att Magnus kröntes i domkyrkan, personligen undrar jag om det kan stämma, 1276 var bara ett par av småkoren byggda. Själva kyrkobyggnaden började man inte bygga förrän på 1280-talet.
Magnus hann vara kung i femton år innan han 1290 avled på Visingsö och i procession fördes till Riddarholmskyrkan där han begravdes - dock inte i den grav som i 450 år har pekats ut, som de flesta vet vid det här laget.
För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle prova att sy lite historiska dräkter, sådana som vi kan använda vid temavisningar eller barnaktiviteter eller så. Lite letande på nätet gav mig ett upplag med korrekta historiska mönster, så det var bara att sätta sig vid symaskinen och sätta igång! Lite läskigt, med tanke på att jag egentligen inte har sytt någonting sedan syslöjden i skolan, och det är ju några år sedan. Enda undantaget är att jag och ett par kompisar hjälptes åt att sy Bockstensmannens dräkt för över tjugo år sedan, så det är ju lite si och så med vanan, om man säger så.
Första färdiga plagget blev en överrock från 1850-talet, alltså något som Karl XV skulle kunna ha på sig (och det är ju självklart bara en slump att det var Karl som fick första dräkten jag sytt...). Rocken är i hundtandsmönstrat ylle och jag blev faktiskt ganska nöjd med resultatet. Lite skavanker här och där, men inget som stör. Det här är ju inte dräkter som ska användas för att imponera på folk. Mönstret till rocken kom från boken The Victorian gentleman. Där finns ännu fler mönster som jag ska prova på när jag får tid.
Igår färdigställde jag dräkt nummer två, och det här är i ärlighetens namn inte något som ska användas till visningarna. På danska Nationalmuseums hemsida har de ett flertal mönster till sina dräkter, och dem har jag självklart laddat ner. Bland dräkterna fanns en flickklänning från tidigt 1800-tal som var lite söt men som jag trodde att jag inte skulle göra någonting med.
Så häromveckan var jag och såg Mass och Petter talade om att Freja nu har hamnat i prinsessåldern och bara vill se prinsessfilmer och då gick det upp en talgdank hos mig. Kan man bli mer prinsessa än i en empireklänning? Alltså var det bara att dra igång med projekt nummer två. Av naturliga skäl gick det ganska snabbt att sy den, men lite pillgöra var det allt!
Jag valde ett blått bomullstyg med små virvlar i mörkblått. Knäppningen i ryggen fick bli rosa band - man kan väl inte avstå helt från rosa om det nu ska vara en klänning till någon i prinsessåldern, eller hur!
Nu får vi bara hoppas att Freja också anser att empireklänningar är prinsessklänningar! Lite roligt också att Erik nu säger att han vill ha en likadan klänning till sin Ingrid. Jojo, här börjar min nya karriär tydligen!
Att diskriminering är fel är nog de flesta överens om. I Mississippi är man till och med så övertygade om hur fel det är att man självklart skrivit en lag som förbjuder just detta. Men vänta - är det inte något som är lite underligt med lagen? Vilka är det egentligen som diskrimineras där?
Enligt lagen som nyligen införts är det de kristna som diskrimineras om de är tvungna att sälja sina produkter och tjänster till homosexuella. Så antidiskrimineringslagen i Mississippi säger alltså rent ut att om en affärsidkare inte gillar hbt-personer eller deras livsstil så har de laglig rätt att vägra dem att utnyttja deras tjänster. Några antidiskrimineringslagar för hbt-personer finns inte! En person kan alltså helt lagligt avskedas för att de är homosexuella, eller så kan deras hyresvärdar säga upp kontraktet med dem för att de är transsexuella! Men vi måste skydda de kristna mot mobbningen de upplever.
Nu är det ju inte alla i Mississippi som är så inskränkta som lagen ger dem rätt att vara. Ett stort antal affärsidkare hjälper till att göra precis det som lagen föreslår, nämligen att hobbitarna som vägras tjänster ska uppsöka någon annan affär, och har skapat ett klistermärke att sätta upp i skyltfönstret som visar att de inte diskriminerar. Då är väl allt frid och fröjd?
Men nej! Enligt de spelregler som gäller i Spegellandet så har nu dessa ickediskriminerande affärer börjat mobba och diskriminera de kristna, just för att de INTE diskriminerar kristna och alltså går emot de kristnas åsikter.
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta!
1971 skulle John F. Kennedy Center invigas och Jacqueline Kennedy-Onassis bad Leonard Bernstein skriva ett verk till invigningen. Ursprungligen tänkte sig Bernstein en vanlig mässa, men bestämde sig sedermera för att experimentera lite. Resultatet blev Mass, med texter av Bernstein själv, Stephen Schwartz och Paul Simon. President Richard Nixon blev avrådd att vara med på invigningen, för Bernstein var en sån där jobbig vänstermänniska, och verket kanske innehöll ett fredsbudskap. Dessutom skulle Bernstein ha betett sig på ett konstigt sätt på genrepet. Han grät öppet och kramade om en färgad man! Nixon avstod också mycket riktigt från att delta.
Nu ges verket i Oscars kyrka med över hundra deltagare på scen. Solister, flera körer och dito orkestrar samsas i högkoret, för evenemanget inbyggt i byggnadsställningar. Själva grundhandlingen går ut på att Officianten (en helt fantastisk Olle Persson) ifrågasätts i tron av Gatans folk och han tappar tron ett tag innan han i slutet återfår den igen.
Ska jag vara ärlig hängde jag verkligen inte med i handlingen, och som den fullblodsateist jag är tyckte jag att det bara var bra att han ifrågasatte tron. Bernstein baserade verket på den romerskkatolska mässan, och det kan vara en bidragande orsak till att jag inte hängde med i svängarna. Detta till trots satt jag bara och gapade. Mass var en helt enorm upplevelse! Det var bara att greppa tag i sätet och hänga med.
Musiken är inte den lättaste, det är emellanåt ganska atonalt och de riktiga melodierna är få. Det var också länge sen jag såg så många gå under föreställningen. Musiken i Mass verkar vara av hata/älska-typen, men om man då som jag tillhör älska-kategorin så var det en helt utpumpande upplevelse.
Mass går den här veckan också, så har ni inte skaffat biljett än är det lika bra att ni gör det! Den här vill ni bara inte missa.
Oscarskyrkan har inte släppt några filmbilder, så ni får nöja er med den här trailern till originaluppsättningen.
Så då har nomineringarna till årets Tonygala släppts (ja, jag vet att det är flera dagar sen, men jag har ju inte precis varit överaktiv här på bloggen på sistone!). 27 Broadwayuppsättningar tävlar om årets priser. Flest nomineringar har A gentleman's guide to love and murder med 10 nomineringar och Hedwig and the angry inch med åtta. Talpjäserna med flest nomineringar är Trettondagsafton och Glasmenageriet. Att talpjäserna har färre nomineringar är inte så konstigt, då de har färre kategorier att tävla om. Däremot är det väl intressant att tre av de här fyra är nyuppsättningar.
A gentleman's guide to love and murder är baserad på romanen Israel Rank av Roy Horniman. Mest känd är nog ändå filmatiseringen med namnet Sju hertigar (Kind hearts and coronets) med Alec Guinness i åtta olika roller. Den unge adelsmannen Monty (Bryce Pinkham) inser att han är på nionde plats i släktledet för att bli hertig och bestämmer sig helt enkelt för att ta livet av övriga släktingar som står i vägen för honom, samtliga spelade av Jefferson Mays (flerfaldigt prisbelönad för Jag är min egen fru). Förutom bästa musikal är uppsättningen även nominerad för bästa manus, bästa musik, bästa manliga huvudroll (för både Pinkham och Mays), bästa kvinnliga biroll (Lauren Worsham), bästa regi, bästa orkestrering, bästa scenografi och bästa kostym.
Hedwig and the angry inch spelades på Stockholms stadsteater med Johannes Bah Kuhnke i huvudrollen som transsexuella Hewdig som berättar om sitt liv under en konsert med sitt band The angry inch. I nyuppsättningen på Broadway är det Neil Patrick Harris som gör huvudrollen. Förutom bästa nyuppsättning är Hedwig nominerad för bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga biroll (Lena Hall), bästa regi, bästa scenografi, bästa kostym, bästa ljus och bästa ljud.
Tennessee Williams klassiker Glasmenageriet med Zachary Quinto i huvudrollen nominerades till bästa nyuppsättning, bästa kvinnliga huvudroll (Cherry Jones), bästa kvinnliga biroll (Celia Keenan-Bolger), bästa manliga biroll (Brian J. Smith), bästa regi, bästa scenografi och bästa ljus. Tyvärr fick inte Quinto själv någon nominering.
Trettondagsafton behöver väl ingen vidare presentation. Sju nomineringar även här - bästa nyuppsättning, bästa manliga huvudroll (Samuel Barnett), tre gånger bästa manliga biroll (Paul Chahidi, Stephen Fry och Mark Rylance), bästa regi och bästa kostym.
I övrigt ser listan av nomineringar ut så här:
Bästa musikal
After Midnight
Aladdin
Beautiful - The Carole King Musical
A gentleman's guide to love and Murder
Bästa pjäs
Act One
All the way
Casa Valentina
Mothers and sons
Outside Mullingar
Bästa manus, musikal
Aladdin
Beautiful - The Carole King Musical
A gentleman's guide to love and Murder
Kulregn över Broadway
Bästa musik
Aladdin
Broarna i Madison County
A gentleman's guide to love and Murder
If/Then
Bästa nyuppsättning av pjäs
Krymplingen på Inishmaan
Glasmenageriet
Trettondagsafton
A raisin in the sun (En fläck i solen)
Bästa nyuppsättning av musikal
Hedwig and the angry inch
Les Misérables
Violet
Bästa manliga huvudroll, musikal
Neil Patrick Harris - Hedwig and the angry Inch
Ramin Karimloo - Les Misérables
Andy Karl - Rocky
Jefferson Mays - A gentleman's guide to love and murder
Bryce Pinkham - A gentleman's guide to love and murder
Bästa manliga huvudroll, pjäs
Samuel Barnett - Trettondagsafton
Bryan Cranston - All the way
Chris O'Dowd - Möss och människor
Mark Rylance - Rickard III
Tony Shalhoub - Act One
Bästa kvinnliga huvudroll, musikal
Mary Bridget Davis - A night with Janis Joplin
Sutton Foster - Violet
Idina Menzel - If/Then
Jessie Mueller - Beautiful - The Carole King Musical
Kelli O'Hara - Broarna i Madison County
Bästa kvinnliga huvudroll, pjäs
Tyne Daly - Mothers and sons
LaTanya Richardson Jackson - En fläck i solen
Cherry Jones - Glasmenageriet
Audra McDonald - Lady day at Emerson's bar & grill
Estelle Parsons - The velocity of autumn
Bästa manliga biroll, musikal
Danny Burstein - Cabaret
Nick Cordero - Kulregn över Broadway
Joshua Henry - Violet
James Monroe Igleheart - Aladdin
Jarrod Spector - Beautiful - The Carole King Musical
Bästa manliga biroll, pjäs
Reed Birney - Casa Valentina
Paul Chahidi - Trettondagsafton
Stephen Fry - Trettondagsafton
Mark Rylance - Trettondagsafton
Brian J. Smith - Glasmenageriet
Bästa kvinnliga biroll, musikal
Linda Emond - Cabaret
Lena Hall - Hedwig and the angry inch
Annika Larsen - Beautiful - The Carole King Musical
Adriane Lenox - After Midnight
Lauren Worsham - A gentleman's guide to love and murder
Bästa kvinnliga biroll, pjäs
Sarah Greene - Krymplingen på Inishmaan
Celia Keenan-Bolger - Glasmenageriet
Sophie Okonedo - En fläck i solen
Anika Noni Rose - En fläck i solen
Mare Winningham - Casa Valentina
Bästa regi, pjäs
Trettondagsafton
Krymplingen på Inishmaan
En fläck i solen
Glasmenageriet
Bästa regi, musikal
After midnight
Hedwig and the angry inch
Violet
A gentleman's guide to love and murder
Bästa koreografi
After midnight
Rocky
Aladdin
Kulregn över Broadway
Bästa orkestrering
Kulregn över Broadway
Broarna i Madison County
Beautiful - The Carole King Musical
A gentleman's guide to love and murder
Bästa scenografi, pjäs
Act One
Glasmenageriet
Machina
Krymplingen på Inishmaan
Bästa scenografi, musikal
Rocky
Hedwig and the angry inch
Kulregn över Broadway
A gentleman's guide to love and murder
Bästa kostym, pjäs
Act One
Machina
Trettondagsafton
Casa Valentina
Bästa kostym, musikal
A gentleman's guide to love and murder
Kulregn över Broadway
Hedwig and the angry inch
After midnight
Bästa ljus, pjäs
Krymplingen på Inishmaan
Machina
Glasmenageriet
Möss och människor
Bästa ljus, musikal
Hedwig and the angry inch
Rocky
After midnight
Broarna i Madison County
Bästa ljud, pjäs
Krymplingen på Inishmaan
Lady day at Emerson's bar & grill
Machina
Act One
Bästa ljud, musikal
After midnight
Hedwig and the angry inch
Les Misérables
Beautiful - The Carole King Musical
Galan sänds söndag 8 juni. I år kommer inte Neil Patrick Harris att vara värd, han kommer väl att sitta och tänka på sitt tacktal istället. Nej, det blir en återkomst för Hugh Jackman i värdrollen, och det är väl inget jag gråter över direkt. Kolla bara in när de här två tampas med varandra på Tonygalan 2011!
DN:s Namn och nytt hade idag en blänkare om Rupert the Bear, eller Olle Brum som han fick heta i tidningen. Olle Brum skapades som seriefigur av Mary Tourtel 1920 och serien har gått i Daily Express ända sedan dess.
Efter att The Beatles splittrades och medlemmarna började ägna sig åt sina egna projekt köpte Paul McCartney filmrättigheterna till Olle/Rupert och 3 maj 1984 hade den första kortfilmen, Rupert and the frog song, premiär. Filmen firade således trettioårsjubileum så sent som igår!
Såvitt jag vet har filmen aldrig sänts i Sverige, så jag har faktiskt inte sett den förrän idag. Däremot har jag sett titelns grodsång många, många gånger. Den sändes på teve (Nöjesmaskinen, kanske?) och jag råkade spela in den på video. Den sparade jag länge och såg sången om och om igen. Men så småningom spelades den över och jag glömde bort den tills jag läste om Olle vid frukostbordet idag. Då ramlade sången in i huvudet på mig igen, och jag var tvungen att leta reda på den på YouTube. Och där hittade jag hela filmen också.
Handlingen är verkligen inte mycket att orda om - Olle går på upptäcktsfärd och hamnar i hemlighet i ett möte som grodorna har var hundrade år och hör deras sång. Sedan går han hem igen. Men filmen är charmigt animerad, och låten är lika bra idag som när den släpptes. Och jag mindes nästan hela, så här trettio år senare!
Klockan kvart i tre på eftermiddagen 1826 sköts det salut på Skeppsholmen - 65 skott visade att det fötts en tronföljare. Vid dopet en vecka senare fick han namnet Karl och i vuxen ålder var det han som blev Karl XV.
Det här var en viktig händelse för familjen Bernadotte. Äntligen hade tronföljden säkrats. Kronprins Oscar (I) och kronprinsessan Josefina hade varit gifta i tre år, men inte förrän nu hade det blivit några barn. Vad viktigare var - det här var en riktig prins! Josefina härstammade på mödernet från flera av Europas kungliga familjer, inklusive Vasaätten, så den nyfödde pojken hade äkta kungligt blod i ådrorna.
I sin glädje över barnbarnet bjöd Karl XIV Johan in alla stockholmare till stor fest som varade i flera dagar. Dessutom, och kanske för första gången, öppnade han slottets portar och lät stadens invånare komma in och se hur kungafamiljen hade det.
Med en sådan början, är det konstigt att Karl blev en sådan glad gamäng han blev? Den populäraste kung Sverige någonsin haft och en riktig festprisse!
