Tonygalan

Det blev inte så mycket sovande för mig inatt heller, eftersom det var Tonygala i New York, och den vill jag inte missa. Eftersom ingen svensk kanal visar galan så är mitt enda alternativ att sitta uppe och se den live, med lååååång dag som följd! Det var det värt! Säga vad man vill om Oscarsgalan, men den kan emellanåt bli lite seg, särskilt om man inte har sett de nominerade filmerna. Tonygalan, däremot, är en ren njutning rakt igenom, eftersom de även visar nummer ur de nominerade uppsättningarna - ena numret bättre än det andra.

För fjärde gången var det Neil Patrick Harris som var värd, och han är verkligen otroligt fenomenal! Som kolumnisten Dan Savage skrev på Twitter inatt - varför är det ingen som skriver en musikal åt honom? Neil Patrick Harris behöver sin egen Gypsy! Jag fullkomligt älskar honom! I inledningsnumret gjorde han parodi på förra årets stora vinnare, den nedtonade Once, och slängde in en liten gliring till Shia LaBoeuf, som hoppade av Orphans när det blev för jobbigt redan under repetitionerna. Sedan blev numret en hyllning till de mer storslagna musikalerna. Ja, jag behöver väl inte säga så mycket, ni kan ju se hela numret här nere.



Tre musikaler fick dela på i stort sett alla musikalpriserna. Årets stora vinnare var Cyndi Laupers och Harvey Fiersteins Kinky Boots med sex vinster - framför allt bästa musikal, men även Laupers musik fick pris. Billy Porter vann för bästa manliga huvudroll i musikal, dessutom fick Kinky Boots pris för bästa koreografi, orkestrering och ljuddesign.



Stephen Schwartz Pippin kom på god andra plats, tillsammans med Matilda. De bägge musikalerna vann fyra priser var. Pippin kammade hem bästa nyuppsättning och regi (Diane Paulus), samt bästa kvinnliga huvud- och biroll (Patina Miller och Andrea Martin).



Matilda, baserad på Roald Dahls roman, vann för bästa manus, bästa manliga biroll (Gabriel Ebert) samt bästa scenografi och ljussättning.



Sedan finns det ett enda musikalpris kvar, bästa kostym, och det blev Askungens enda pris. Det måste nog anses vara en rejäl förlust, hela nio priser var uppsättningen nominerad till och får bara ett enda. Men kolla in klippet här nere! Bara Askungens förvandling är värd priset!



Innan vi övergår till pjäserna tar vi Harris mellanaktsnummer. Han, Andrew Rannells, Megan Hilty och Laura Benanti skämtar om sig själva som skådespelare som överger teatern för att göra egna teveserier. Bara Harris har en lyckad tevekarriär med How I met your mother, nu inne på sin nionde säsong. Rannells (The new normal), Hilty (Smash) och Benanti (Playboy club och Go on) fick sina serier nedlagda i förtid (eller ja - Smash levde verkligen på övertid, trots att den bara höll i två säsonger).



På pjässidan blev det aningen mer spridning. Tre pjäser tog lejonparten - Vem är rädd för Virginia Woolf, The Nance med tre vinster var och Lucky guy med två, men några pjäser lyckades få åtminstone en statyett var.

Lite orättvist kan tyckas att musikalerna fick ordentliga presentationer och de fick spela upp nummer. Pjäserna presenteras i sekundsnabba klipp till The Rascals Good lovin'. Nog borde man kunna presentera talpjäserna på ett bättre sätt?



Vem är rädd för Viginia Woolf fick de finare priserna, bästa nyuppsättning av pjäs, bästa regi (Pam Mackinnon) och bästa manliga huvudroll (Tracy Letts). Det betyder att bägge regipriserna i år vanns av kvinnor, inte helt vanligt.

The Nance vann tekniska priser - bästa scenografi, bästa kostym och bästa ljud.

Intressant att notera är att pjäsen som vann det allra finaste priset - bästa pjäs - inte vann för något annat. Christopher Durangs Vanya and Sonia and Masha and Spike var nominerad både till bästa regi och i alla skådespelarkategorierna, men tydligen var det inte någon av dessa som lyfte pjäsen till skyarna. Jag är i alla fall väldigt nyfiken på den!

Skådespelarpriserna delades istället av, förutom Letts i ...Woolf, Courtney B. Vance som bästa manliga biroll i Lucky guy (pjäsen vann dessutom för bästa ljus), Cicely Tyson i Resan till Bountiful och Judith Light för The assembled parties. Light vann samma pris förra året för Other desert cities - Andra ökenstäder.

Den stora förloraren på pjässidan blir tveklöst Golden boy - nominerad till åtta Tonys och fick gå hem tomhänt.

Sändningen var rapp och snygg - tacktalen korta och koncisa. Även i år var det en riktigt bra gala. Enda minuset var att någon fått för sig att rollfigurer från olika aktuella musikaler skulle presentera inslagen. Vi pratar humor på Guldbaggegalanivå! Och då är jag vänlig. Ja, ni har ju redan sett några av dessa presentationer.

Det var det hela. Sändningen avslutades med att Neil Patrick Harris besjöng årets alla vinnare, och det ser ni här. Ja, just det - om ni klickar på Läs mer så kan ni se övriga musikalnummer från årets gala, inklusive Peter Jöbacks överspel som Fantomen på Operan. Godnatt och trevliga mardrömmar!





Först tar vi Cyndi Lauper när hon framför sin klassiska True Colors under In memoriam-biten.



Det är mycket barn på Broadway i år! Först hade vi vinnaren Matilda. Till det kommer juläventyret En julberättelse (nominerad till bästa musikal, musik och manus) och nyuppsättningen av Annie (nominerad till bästa nyuppsättning). Här kommer deras framträdanden. Ni kan ju inte undgå att lägga märke till knatten som steppar som om han aldrig gjort något annat! Och Jane Lynch som Miss Hannigan i Annie är lysande!





Bring it on nominerades till bästa musikal och bästa koreografi, och vann förstås ingen av dem.



Motown, the musical hade fyra nomineringar, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manliga biroll, bästa orkestrering och bästa ljud.



Och slutligen då, om ni orkat ta er ända hit - Fantomen på Operan firar tjugofemårsjubileum på Broadway och det högtidlighölls genom att man bjöd in årets huvudrollsinnehavare - Jöback och Samantha Hill. Och här har vi årets stora nerköp! Jöback mimar hela låten igenom! Enda gången på hela galan som de inte sjunger live! Och Harris som i inledningsnumret skröt om att på Broadway är det ingen som mimar, där sjunger alla minsann live hela tiden. Men inte Jöback inte. Dessutom spelade han över något ruskigt! Men varsågoda, avgör själva!