...
...
... pauseringar i alla de där gamla svenska filmerna. I början tänkte jag inte så mycket på henne, mer än att hon hade ett bett i repliken, trots sitt släpiga sätt att tala. Tänk Kristina Lugn i en pilsnerfilm, så förstår ni. Sedan började jag se henne i film på film, ständig i någon mindre roll som spånig överklassdam och mitt hjärta började smälta.
På sin tid var hon en av Sveriges största skådespelerskor och hon drog fulla hus. Recensionerna tävlade om att hylla hennes insatser. Jag har läst flera av dem på nätet, och det är bara ett par stycken som inte är till hennes fördel. Idag är hon nästan helt bortglömd. Litteratur om henne är det synnerligen dåligt med. Hon omnämns i bisatser i andras biografier, men någon egen bok har hon inte fått. Förrän nu! I höstas släppte Britt-Marie Tygård på eget förlag en biografi över fru Zellman. Det borde hon inte ha gjort.
Inte för att det nödvändigtvis är en dålig idé att släppa böcker på eget förlag, utan för att hon skulle ha behövt en redaktör som tagit henne i örat och styrt upp projektet, och hon skulle ha behövt en skarpögd korrekturläsare. Det är sällan man läser en så slafsigt och slarvigt skriven bok som Tollie Zellman - Damen i rosa.
Om man ska ta det positiva först så är det en kronologisk genomgång, framför allt av hennes teaterroller, från debuten 1906 fram till sista rollen 1958, med prolog och epilog i barndom respektive död. Personen Tollie är det lite sämre ställt med, Tygård kommer henne inte särskilt nära. Vi får veta lite om hennes divalater, men inte så mycket mer än så. Visst, det kanske inte går att hitta någon djupare personfakta på henne än så, och då kan man inte göra så mycket åt det.
Det som däremot är rent skandalöst är hur illa boken är redigerad och korrekturläst. Felstavningarna är legio, kapitlen är löjligt korta, ibland är det två eller tre kapitel på ett uppslag. Det längsta kapitlet är, tror jag, tre sidor långt. Till och med Dan Brown skulle ha något att säga om hur korta kapitel man får göra. Folk ges fel namn, sammanhang blir fel. Det slängs in irrelevanta fakta, och en del fakta upprepas. Ett citat nämns två gånger med tre raders mellanrum, med den lilla skillnaden att andra gången är citatet rättstavat. Vid ett annat tillfälle skriver Tygård om Intima teatern: "Det har funnits flera teatrar i Stockholm med namnet Intima Teatern (se nedan)". TVÅ MENINGAR senare skriver hon "Namnet Intima teatern har flera teatrar haft". Och så där fortsätter det.
Faktaredovisningen fallerar också. I boken finns exakt sagt tretton fotnoter, vilket är ganska förvånande med tanke på att Tygård har fem sidor källhänvisningar i slutet. Hur hon använder fotnoterna är också lite hipp som happ, det blir lite obegripligt varför just vissa fakta förtjänar att få källhänvisning och inte andra. Dessutom hänvisar hon bara till böckerna, inte till de exakta sidorna där uppgifterna hämtats ifrån.
I slutet av boken finn förteckning över de pjäser respektive filmer Zellman varit med i. Varför scenförteckningen går i kronologisk ordning och filmförteckningen går i motsatt kronologisk ordning stör mig och kan väl troligen förklaras med att listorna bara är kopierade rakt av från källmaterialet. Dessutom fattas en stor del av scenrollerna i listan - inte ens Zellmans stora genombrottsroll i 33 333 står omnämnd. Rollerna omnämns i den löpande texten, men är bortglömda i förteckningen - ett oförlåtligt slarv!
Tollie Zellman var en stor aktris och hon förtjänar onekligen att bli uppmärksammad, men tyvärr - den här boken är inte vad hon förtjänar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar