Fotograf Urban Wedin |
Jag ska villigt erkänna att när Nils talade om att han tänkte göra en uppsättning baserad på Brunners roman om Karl XII fick jag hjärtat i halsgropen - vad skulle det här bli?! Lugnare blev jag när det började dyka upp fler Karl XII-författare i listan, och alla eventuella farhågor kom helt på skam. Det är en sjuhelsikes uppsättning Nils har fått ihop, inte en död stund och det hela balanserar hela tiden på gränsen till det smaklösa och osmakliga, dock utan att för en gång ramla över. I ett antal korta scener berättar liket Karl XII, som klättrat ur sin sarkofag, om sitt liv. Fem skådespelare delar med den äran på rollen som kung Karl i olika åldrar. De, och övriga ensemblen, gör ett fenomenalt jobb. Med underbar respektlöshet för det historiskt korrekta får vi läsa oss allt om Karl och hans tid. Att det var Karls systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora som barnpyromaner som brände ner gamla slottet var en nyhet för mig!
Markus scenografi och Lenas kostymer förhöjer definitivt upplevelsen, inte historiskt korrekt på några större sätt, men helt rätt i situationen. Vi serveras både 1700-tal och 2000-tal i en salig blandning. Danskarna i slaget vid Humlebaek försvarar sig med att kasta lego på de svenska karolinerna. Karl presenterar dessa som "danska ryttare" - en helt genial benämning! Alla som någon gång klivit på en förlupen legobit vet vilken smärta som uppstår!
Att Karl XII själv uppskattade föreställningen kan vi tro. Scenteknikerna berättade att efter premiärföreställningen och de höll på att packa ihop allting hörde de plötsligt musik som spelades någonstans i kyrkan, trots att all ljudutrustning var avstängd. Jag väljer att se det som Karls godkännande.
4 kommentarer:
Å, ser fram emot att få se den!
Gör det snarast! Biljetterna är nästan helt slut.
Biljetten är redan köpt. :-)
Då kanske vi ses där. Jag ska se den igen så snart de släpper in mig i min kyrka!
Skicka en kommentar