En av mina absoluta favoritsånger är Art Garfunkels Bright Eyes ur Den långa flykten. Jag har verkligen älskat den sedan första gången jag hörde den, och jag gör det än idag. Så här i post-Oscarstider så kom jag att tänka på att jag aldrig har tänkt på att den skulle ha vunnit en Oscar för bästa sång - men det måste den ju ha gjort! Döm om min förvåning när jag kollar upp det här och inser att inte nog med att låten inte vann, den var inte ens nominerad!! Hur är detta möjligt?! Denna klassiker!
De sånger som var nominerade för 1978 års bästa sånger var Hopelessly devoted to you ur Grease, Last time I felt like this ur Samma tid nästa år, Ready to take a chance again (också en klassiker!) ur Tjejen som visste för mycket, When you're loved ur The magic of Lassie och så segraren - Last dance med Donna Summer ur Thank God it's friday.
Jag menar, va?! Last dance? Nu kanske det är jag som inte är uppdaterad på sjuttiotalsdiscon, men är det någon utanför Donna Summers fanbase som minns och gillar den här låten? Visst är den okej, men den är absolut inte lika bra som Bright eyes! Och hör sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar