Häromdagen hindrade jag en kille från att begå självmord från Västerbron. Allt slutade lyckligt och det var ingen egentlig fara för någon annan än han själv. Det hela var över på fem minuter, men ändå var jag skakig i benen i flera timmar efteråt och än idag när jag går över Västerbron tänker jag på det som hände. Känns lite konstigt, faktiskt.