Harry Potter och dödsrelikerna, del 2

Jag såg Harry Potter och de vises sten på bio, de övriga har jag bara sett på dvd, så för att runda av det hela bestämde jag mig för att jag skulle ta och se de två avslutande filmerna på bio. Första delen av de båda kom jag iväg och såg, synd då om jag skulle missa den absolut sista. Det var så trist väder ute idag att jag tyckte att det här var ett perfekt tillfälle att se sista filmen.

Den stora brasklappen är att om man inte har sett de tidigare filmerna, eller läst böckerna, så får man inte ut någonting av Harry Potter och dödsrelikerna. Hela filmen är i stort sett den stora slutstriden. Det finns ingen tid för att förklara vad som har hänt tidigare. Är man bara medveten om det så kan man ge sig hän.

Vi diskuterade häromdagen vilka Harry Potter-filmer vi föredrar. Några av oss gillade de lite ljusare tidigare filmerna. Själv tycker jag att de har blivit bättre och bättre ju mörkare de har blivit. Dödsrelikerna är svart som döden, och precis lika bra. Jag fullkomligt njuter filmen igenom. Dödsrelikerna är den perfekta avslutningen på filmserien. Alla lösa trådar knyts ihop, referenser till de tidigare historierna dyker upp, om än bara i utkanten av bild. Perfekt utfört. Regi, klipp, foto, musik - inget är lämnat åt slumpen. Datoreffekterna är så smaskiga att jag bara vill äta dem med sked.

Större delen av Englands skådespelarelit dyker upp och får briljera, vissa bara med någon enstaka replik, men som de gör det. Den här gången har de sedvanliga skådespelarna fått sällskap av Kelly Macdonald och Ciarán Hinds. Jag skulle kunna göra en lång katalogaria med hyllningar - låt mig bara säga att det är extra roligt att Maggie Smith har fått lite mer än vanligt att göra i den här filmen.

En rollfigur som ligger mig varmt om hjärtat är Neville Longbottom, spelad av Matthew Lewis. Jag har gillat honom ända sedan De vises sten. Roligt är det den här gången att se hur han får en riktig hjälteroll i slutstriden. Dessutom har han blivit riktigt snygg!

Ska jag nämna något negativt så är det ju faktiskt inte en detalj som har med filmen som sådan att göra, men 3D-biten gör varken till eller från. Mest från, om jag får säga vad jag tycker. Det där med att sitta med fula glasögon på funkar inte för mig. Jag tycker mest att det blir suddigt och otydligt, och största effekten är den där ögonvärken jag får av att försöka få till ordentligt djupseende. Jag bestämde mig i och med den här filmen att jag inte tänker betala extra för att se några 3D-filmer i fortsättningen. Funkar inte filmen utan den extra detaljen så är filmen helt enkelt inte bra nog.

Men så ska jag ju leverera ett betyg också. Under förutsättning att man, som jag skrev i början, har sett de tidigare filmerna så är det här helt lysande. Precis som med Sagan om konungens återkomst så är det här ett storslaget, magiskt avslut på en fantastisk historia och jag bara satt och njöt (extra mycket njöt jag förstås när ungjävlarna som smitit in i salongen och satt och skränade blev utkastade av biovaktmästarna) i fulla drag. Det finns bara ett betyg att sätta och det är fem magiska gnurglor!