Beasts of Burden - Animal Rites

Serieskaparen Evan Dorkin fick frågan om han ville vara med i en skräcksamling, och han började genast fundera på hur han ville lägga upp sin historia. Ett spökhus skulle det handla om, visste han. Efter olika försök kom han på att det inte skulle vara ett vanligt hus, utan en hundkoja. Han ville inte illustrera sin serie själv, utan fick Jill Thompson med på banan.

Historien, Stray, var inte menad att få en fortsättning, men intresset var så stort att man gjorde en historia till, och en till och en till, varje historia längre än den tidigare. Till slut bestämde sig paret för att satsa på en fortsättning med de parapsykologiska hundarna (och en katt) och Beasts of Burden var född. De första åtta avsnitten finns nu samlade i ett album - Animal Rites. Det albumet vann årets Reuben Awards för bästa album. Jag blev nyfiken på serien och köpte boken häromveckan.

Vilken fantastisk bok det är! Manuset är klurigt och fyllt med alla skräckfigurer man kan tänka sig, zombiehundar, spöken, varulvar, groddemoner, häxor och så vidare, samtidigt som det har en väldig humor. Dessutom fylls det positiva intrycket på av Jill Thompsons fantastiskt vackra akvarellteckningar. Varje hund har sin egen personlighet, som syns både i manus och i bild. En favorit är mopsen Pugs, som är putt och ytterst motvillig att delta i ännu en skräckupplevelse.

Det finns egentligen bara en negativ aspekt med det här albumet, och det är det enda som finns utgivet. Nu när jag har läst det måste jag helt enkelt ge mig till tåls innan det släpps ännu ett. O, grymma öde!