Bröderna Stephen och Bloom är bedragare som med utstuderade planer lurar pengar av sina offer, men den yngre Bloom har tröttnat och hoppar av. Några månader senare letar Stephen upp honom för att få med honom på den där "sista stöten". Varför man ska göra den sista bluffen och på vilket sätt det skulle vara något personligt för Bloom, som det antyds, framkommer inte. Inte heller vad den har för koppling med den där första stöten som vi får se i filmens inledning.
Brothers Bloom är rörig, obegriplig och jag orkar inte bry mig om vare sig bedragarna eller deras offer. För all del, Mark Ruffalo och framför allt Adrien Brody är bra i sina roller, men vad hjälper det när de inte har något intressant att göra. Rachel Weisz kämpar på med en väldigt illa skriven roll, jag förstår inte vad hennes problem är. Hon beter sig bara konstigt. Hon ska vara arvtagerskan som man ska lura pengar av. Hon framställs närmast som autistisk. Varför man har valt just henne framgår inte, inte heller varför man ska ta med henne på båtkryssning för att göra det. Sämst är dock Rinko Kikuchi som Bang Bang, den stumma japanskan. Hela hennes roll är så övertydligt konstruerad - hon ska vara den balla tjejen som med bara sitt minspel kommenterar allt som händer. En fruktansvärd roll som inte ens en bra skådespelerska skulle kunna göra något med.
Bra skådespelarinsatser av Brody, Ruffalo och Robbie Coltrane tillsammans med några få roliga scener - jo, det är lite roligt att Weisz per automatik får en ny sportbil hemskickad bara minuter efter att hon har kraschat med den senaste - gör att jag lyfter filmen från en ynka gnurgla till två ganska uttråkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar