Vi går från oscarsgalan 1932 direkt till 1934. Nej då, jag har inte hoppat över 1933 års gala. Den fanns inte. Inför galan 1934 hade man ändrat urvalsprincipen. Tidigare galors nomineringar hade valts bland filmer som haft premiär från 1 augusti till 31 juli. Nu ändrade man så att det blev per kalenderår. 1934 års gala hade alltså nomineringar som gick från 1 augusti 1932 till 31 december 1933, ett och ett halvt år, alltså.
Tre filmer var nominerade även denna gång, och även den här gången var det två Disneyfilmer och en från ett annat bolag.
Uppåt väggarna av Walt Disney. Musse Pigg är grävmaskinsförare och Svarte Petter förman på ett husbygge. Dessutom är de konkurrenter om Mimmi, som säljer matlådor. Klassisk Musse, från tiden innan han blev utslätad och välartad. Här slåss det med riktigt fula medel, både från Svarte Petters och Musses sida. En värdig nominering!
Lägg dessutom märke till att filmen är i svartvitt, trots att Blommor och träd från året innan var i färg. Tanken var helt enkelt den att alla Silly Symphonies skulle vara i färg, medan Musse Pigg kunde fortsätta vara i svartvitt. Den första Musse Pigg-filmen i färg var Den stora konserten från 1935, som förvånansvärt nog inte ens nominerades till en Oscar, men som i efterhand har valts till en av de bästa tecknade filmerna genom historien. Vilken film som vann det året blir en senare historia.
The Merry Old Soul av Walter Lantz. Om Svarte Petter var Musses konkurrent i förra filmen så är kaninen Oswald konkurrenten i verkligheten. Oswald skapades av Walt Disney, men han blev frånlurad rättigheterna till figuren. Istället skapade han Musse, som blev en än större succé.
Här är det Walter Lantz' (idag mest känd som Hacke Hackspetts skapare) som har regisserat. Oswald på besök hos tandläkaren får höra att gamle kung Cole är deprimerad och Oswald tar hjälp av sin tids stora filmstjärnor för att pigga upp honom. Det är väl genomfört, och karikatyrerna på de (på sin tid!) kända personerna är väl genomförda. Bara Greta Garbo vill vara ensam och stannar hemma. Animationen är också snygg - särskilt förtjust blev jag i biten med Al Jolson med svartmålat ansikte. Det är riktigt snyggt gjort!
Gamle kung Cole är huvudperson i ett engelskt barnkammarrim, fast där beskrivs han som en synnerligen gladlynt person, så nog förstår man varför det blir sån uppståndelse när han plötsligt är deprimerad.
Segraren blev en riktig klassiker - Tre små grisar, återigen av Walt Disney. Myten säger att även sången Who's afraid of the big bad wolf vann en Oscar för bästa sång, men det stämmer inte! Den kategorin existerade inte ens det här året, utan införs inte förrän året därpå. Sant är däremot att sången blev en stor hit över hela världen. Njut av en riktig klassiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar