Världens sista roman

Tre romaner på ett halvår?! Jisses, i år har jag verkligen inte varit aktiv med bokläsandet. Under hela förra året klarade jag av tjugotvå böcker. Jag har alltså en hel del att ta igen om jag ska komma upp i det!

Nå, senast avklarade bok är i alla fall Daniel Sjölins Världens sista roman. Jag gillade verkligen den boken, men den var inte helt lätt att ta sig igenom. Den krävde verkligen min odelade uppmärksamhet. Det i kombination med att kapitlen var så ofantligt långa gjorde att jag inte kunde göra som jag brukar och läsa några sidor innan jag somnar.

Men när jag väl gav mig tid att läsa så blev jag riktigt fascinerad. Boken har ett enormt rikt meningsflöde. Associationer staplade på varann och språket är riktigt snyggt. Särskilt gillade jag de kapitlen som var mammans dementa tankar. Ord följde på varann i ett inte alltid helt logiskt men ändå förståeligt sätt.

Riktigt häftigt, men krävande är mitt slutbetyg på den här.