Den här serien är perfekt ut i minsta detalj. Sanslöst vackert foto, ursnygga kläder, scenografin underbar (även om Stockholms slotts interiörer går att känna igen), bra manus, strålande skådespelare. Och ändå är det så livlöst och segt. Inte värre än att jag har velat se hur det slutar, men jag har inte precis suttit som på nålar. Väldigt synd. Potentialen att göra ett riktigt bra historiskt drama finns här, det märks. Men ändå blir det bara ett pffft.
Jacob Cedergren är riktigt bra som den vacklande prins Carl. Lite svårare hade jag dock för Maria Bonnevie, som väser fram alla sina repliker med "beslöjad" röst. Mycket irriterande efter ett tag. En som dock har min fulla beundran är Suzanne Reuter i ett miniporträtt som Carls mor, den svenska prinsessan Lovisa, blivande drottning Louise av Danmark. Värre svärmor får man nog leta efter. Hon får Lovisa Ulrika att framstå som timid. Brava, Suzanne!
Det som har gjort serien till en snackis i Norge är att man har fräckheten att påstå att Carl har ett förhållande med sin hustrus hovdam, Tulle Carstensen (Laura Bro). Av Aftonbladets rapportering får man intrycket att allt är påhittat, men efter en snabb sökning på nätet så verkar resonemanget bland kritikerna snarare ha varit ja, han hade haft ett förhållande med henne, ja, han gjorde henne till sin hustrus hovdam, ja, han fortsatte att skriva passionerade brev till henne men hon bodde faktiskt i ett annat hus!!! Och då blir det bara fånigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar