Pust! Det var ingen höjdarresa! Inte nog med att jag fick vänta i femtio minuter i Göteborg. På båda sträckorna var min vagn överhopad med skrikande och bråkande barn. På sträckan Falkenberg-Göteborg kunde jag åtminstone byta plats till den "tysta" avdelningen. Där var inte barnen och sprang så ofta...
Från Göteborg till Stockholm var jag däremot fast med barnfamiljerna. I en vagn utan luftkonditionering, dessutom.
När vi kom fram till Katrineholm var familjen som delade bord med mig i restauragnvagnen. Då klev det på en dam som mycket bestämt satte sig ner på en av deras säten. Jag påpekade för henne att platserna var upptagna och då blängde hon på mig och sa, mycket syrligt "det brukar de inte vara så här dags". Inte förrän jag upprepade att de nu var upptagna i alla fall flyttade hon på sig ytterst motvilligt.
Men nu har jag kommit hem i alla fall. Blommorna lever än och leverpastejen har möglat. Fast det var ingen god pastej i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar