Prinsessan och grodan

Om man har skrivit sin fil kand-uppsats om Disneyfilmer blir man så klart lite deppig när beskedet kommer att Disney ska sluta med sina animerade filmer, särskilt som de sista filmerna inte var några höjdare, Kogänget var väl aningen bättre än Lilo och Stich, men det säger inte så mycket. Desto större blev då glädjen när jag fick höra att de nu skulle släppa en ny animerad film, Prinsessan och grodan.

Jag missade filmen på bio, men idag passade jag på att se den när det regnade ute och jag måste säga att det här var en triumfartad återkomst. Prinsessan och grodan är Disney av gammal god kvalitet, och den gör skäl för benämningen "klassiker" som Disney bara av farten ger alla sina filmer.

Alla klassiska ingredienser finns med, inklusive roliga djursidekicks och massor med musik. Eftersom filmen utspelas i New Orleans så är det självklart mycket jazzmusik, men även bluegrass och gospel får plats. En av de värsta Disneyskurkarna får vi se också, Dr Facilier, voodoomästaren med skuggdemoner i sin tjänst. Han till och med dödar en av hjältarnas medhjälpare, och det har vi nog inte sett förut i en Disneyfilm.

Eftersom Prinsessan och grodan är en återkomst till den klassiska animerade filmen så är den fylld med små blinkningar till tidigare filmer, alligatorn Louis är som tagen ur Fantasia, Charlottes och prins Naveens dans kommer från Törnrosa, Mama Odies orm är misstänkt lik Kaa och jag är nog inte den ende som associerar eldflugan Roy med trollsländan Evinrude i Bernard och Bianca.

Till och med den svenska dubbningen är osedvanligt spirituell och går faktiskt att lyssna på, även utan skämskudde. Många bra röster, särskilt Fred Johanson som Dr Facilier och Jan Åström som Louis. Och det var länge sen!

Fyra animerade gnurglor jazzar loss till den här!