Jag älskade Vallgrens förra roman, Den vidunderliga kärlekens historia, och såg verkligen fram emot den här. Tyvärr var den enda recension jag läste av den inte helt positiv - jag vill minnas att det var DN. Därför sprang jag inte genast ut och köpte den, men jag ville ändå läsa den och nu har jag gjort det och jag ångrar mig verkligen inte.
Joakim Kunzelmann får besked att hans var Viktor har avlidit och istället för att kunna sälja faderns stora konstsamling och därmed rädda sin ekonomi visar det sig att fadern har levt dubbelliv. Inte nog med att alla konstverk är förfalskningar, pappan var inte den krigshjälte han har utgivit sig för. Dessutom var han homosexuell. Parallellt med att vi får följa hur Joakim trots allt försöker sälja de falska konstverken till skumma typer och försöka förstå vem fadern egentligen var, får vi Viktors historia från 30-talet och framåt.
De båda berättelserna skiljer sig åt, nutidshistorien är mer humoristiskt upplagd - Joakim hamnar i den ena absurda situationen efter den andra - medan Viktors historia är allvarligare och tidvis mörk. Det är den historiska delen som är riktigt intressant, men funkar mer än väl med de mer komiska moderna delarna.
Vallgren har gjort ett enormt arbete med detaljerna. Vi får veta alla de bästa sätten att förfalska konst, och den europeiska homohistorien under nittonhundratalet är väldigt levande. Konstnärer och konstverk ramlar förbi i en strid ström. För ovanlighetens skull har jag suttit med pennan i hand och markerat konstnärsnamn för att kunna kolla upp deras verk. Helt enkelt en bok som passar mig som hand i handske.
Dessutom utspelas den delvis i Falkenberg, kan det bli bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar